Ett sista, avslutande inlägg...
Igår vaknade jag, för första gången på fem veckor, när jag ville (halv 1, förvånandsvärt tidigt). Det var en ny och fantastisk känsla. Att själv få bestämma när jag skulle gå upp och vad jag skulle göra. Dagen känndes bra. Jag längtade inte tillbaka, saknade inte alla deltagare och mådde allmänt bra. Jag träffade två av deltagarna av en slump på stan och kännde att jag behöver inte prata så mycket med dem, vi ses ju senare, när fritiden är över...
Men på kvällen förändrades allt. Det var som om jag hade varit på en till ledighet och skulle åka tillbaka till deltagarna när jag plötsligt verkligen insåg att det var slut. Deshe 09 var över.
När jag skulle gå och lägga mig fick jag en extrem längtan till glämsta, inte för att det är glämsta, utan för att det är nästa gång jag kommer se de flesta av deltagarna igen.
Tiden är en konstig sak... När man sitter på ledarutbildningen i februari känns allt otroligt avlägset och overkligt. När deltagarna kommer ut till glämsta på deshe-kickoffen känns allt surealistiskt och på låtsas. När Deshe börjar känns det som man har all tid i världen. Ända fram tills halvtid på resan. Då, tar allt slut. den sista halvan flyger förbi och plötsligt sitter jag här, i min lägenhet på kungsholmen, och vill tillbaka. Tillbaka till alla 40 deltagare, Tillbaka till Givat, Tillbaka till tidiga mornar och sena kvällar, tillbaka till ett fullspekat schema utan någon rast, tillbaka till Deshe.
Och till deltagarna. Tack. Tack till Aaron, Tack till Samuel, Tack till Sam Z, Tack till Michael C, Tack till Elias, Tack till Sam L, Tack till Daniel, Tack till Mikael N, Tack till Eleonora, Tack till Rebecka, Tack till Sara L, Tack till Joshua, Tack till Jessica, Tack till Michel, Tack till Noah, Tack till Lousia, Tack till Aaron D, Tack till Jael, Tack till Esther, Tack till Alexander L, Tack till Isabelle F, Tack till Michael S, Tack till Jennifer C, Tack till Annika, Tack till Meitalle, Tack till Sara F, Tack till Josphine, Tack till Sandra (Stefan), Tack till Deborah, Tack till Daniell, Tack till Anna, Tack till Sharon, Tack Isabelle S, Tack till Deborah, Tack till Emeli, Tack till Vanessa, Tack till Yael, Tack till Micaela, Tack till Hannah och tack till Alexander A.
Tack för att ni gjorde resan så fantastisk. Utan er hade resan aldrig blivit densamma.
Som vanligt kommer nog bloggen dö ut nu. Eller inte dö, alla gammla inlägg kommer finnas kvar men det kommer nog inte bli några nya. Hoppas det har varit kul att läsa. Jag har i alla fall haft otroligt roligt av att skriva och alla som kommenterat, läst och tackat ska själva ha ett stort tack för att ni läst.
Vem vet, kanske kommer Zucram.com tillbaka nästa år.
Till slut:
Men på kvällen förändrades allt. Det var som om jag hade varit på en till ledighet och skulle åka tillbaka till deltagarna när jag plötsligt verkligen insåg att det var slut. Deshe 09 var över.
När jag skulle gå och lägga mig fick jag en extrem längtan till glämsta, inte för att det är glämsta, utan för att det är nästa gång jag kommer se de flesta av deltagarna igen.
Tiden är en konstig sak... När man sitter på ledarutbildningen i februari känns allt otroligt avlägset och overkligt. När deltagarna kommer ut till glämsta på deshe-kickoffen känns allt surealistiskt och på låtsas. När Deshe börjar känns det som man har all tid i världen. Ända fram tills halvtid på resan. Då, tar allt slut. den sista halvan flyger förbi och plötsligt sitter jag här, i min lägenhet på kungsholmen, och vill tillbaka. Tillbaka till alla 40 deltagare, Tillbaka till Givat, Tillbaka till tidiga mornar och sena kvällar, tillbaka till ett fullspekat schema utan någon rast, tillbaka till Deshe.
Och till deltagarna. Tack. Tack till Aaron, Tack till Samuel, Tack till Sam Z, Tack till Michael C, Tack till Elias, Tack till Sam L, Tack till Daniel, Tack till Mikael N, Tack till Eleonora, Tack till Rebecka, Tack till Sara L, Tack till Joshua, Tack till Jessica, Tack till Michel, Tack till Noah, Tack till Lousia, Tack till Aaron D, Tack till Jael, Tack till Esther, Tack till Alexander L, Tack till Isabelle F, Tack till Michael S, Tack till Jennifer C, Tack till Annika, Tack till Meitalle, Tack till Sara F, Tack till Josphine, Tack till Sandra (Stefan), Tack till Deborah, Tack till Daniell, Tack till Anna, Tack till Sharon, Tack Isabelle S, Tack till Deborah, Tack till Emeli, Tack till Vanessa, Tack till Yael, Tack till Micaela, Tack till Hannah och tack till Alexander A.
Tack för att ni gjorde resan så fantastisk. Utan er hade resan aldrig blivit densamma.
Som vanligt kommer nog bloggen dö ut nu. Eller inte dö, alla gammla inlägg kommer finnas kvar men det kommer nog inte bli några nya. Hoppas det har varit kul att läsa. Jag har i alla fall haft otroligt roligt av att skriva och alla som kommenterat, läst och tackat ska själva ha ett stort tack för att ni läst.
Vem vet, kanske kommer Zucram.com tillbaka nästa år.
Till slut:
Vill tacka alla ungar nu,
Deshe 09 är slut.
Tack för all den tiden som vi haft.
Kramas hårt håll om varann.
Okej att gråta lite grann.
Men nu finns inte Deshe mer.
Ni vet väl att vi älskar er
//Zucram
Publicerat: 2009-06-25 kl: 12:50:19
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 3
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 3
Bilder och filmer från sista dagen...
Här kommer lite blandat från sista dagen... Snart kommer även ett avslutande och sista inlägg från årets bloggning...
Ja, det här är han som har satt ihop hela resan...
Ett av uppträndandena från Mesibat Siom.
Ett fantastiskt hip-hop uppträdande med en grym MC och flera duktiga Beatboxare.
Idol 2011 plus hennes backups...
Lite bilder från sista kvällen..
Ja, det här är han som har satt ihop hela resan...
Ett av uppträndandena från Mesibat Siom.
Ett fantastiskt hip-hop uppträdande med en grym MC och flera duktiga Beatboxare.
Idol 2011 plus hennes backups...
Lite bilder från sista kvällen..
Publicerat: 2009-06-24 kl: 19:40:12
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
Ledarsången 2009
Här kommer Ledarsången 2009... Ska försöka ladda upp en ljudfil snart också..
Njut!
Njut!
Deshe 09 Ledarsång.
Melodi: Sista Morgonen
Text: Ledarkåren 2009
Vi åkte hit, Fem veckor har nu gått sedan vi åkte hit
Ingen visste vad som väntade när vi åkte hit,
nu har allt tagit slut
Förväntandes,
satt vi på ett flygplan och vi väntade,
Vi fick inte någon koshermat men undrade,
När kommer vi fram
En judisk hamn,
en judisk kiosk, en judisk väg, ett judiskt land,
från Abraham till dagens land, vi är tillbaks,
Deshe är här
REF:
Ska aldrig glömma dig min vän,
för jag vill inte åka hem
vill inte släppa känslan som jag har
Låt aldrig minnet tyna bort
av det israel ni fått
Vår resa börjar tunnas ut
Deshe har snart tagit slut
Vårt första stopp,
Givat det blev ett andra hem I Israel,
Men redan nästa dag väntade utflykten, Jerusalem
Sång och dans,
Ingen kunde sitta still där Deshe fanns, Staden utav guld vi var så lyckliga,
att den åter var vår.
När tvätten kom,
fanns nästan inget kvar förutom nån kalsong,
trots att tvätten brunnit gav vi inte upp,
och ZIP ställde upp
REF:
Ska aldrig glömma dig min vän,
för jag vill inte åka hem
vill inte släppa känslan som jag har
Låt aldrig minnet tyna bort
av det israel ni fått
Vår resa börjar tunnas ut
Deshe har snart tagit slut
Från varje stopp,
Vi åkte ut på tiulims och hem igen,
Solkräm hatt och vatten låg i ryggsäcken,
Nu är allting förbi
Viruset,
ingen kan väl nånsin glömma viruset, Halsont, huvudvärk och massa spya,
Vad gör doktorn här?
Från nummer 1,
Hela vägen upp till fyrtio det räknades, Glöm inte bort ditt nummer nu och ropa högt,
alla är med
REF:
Ska aldrig glömma dig min vän,
för jag vill inte åka hem
vill inte släppa känslan som jag har
Låt aldrig minnet tyna bort
av det israel ni fått
Vår resa börjar tunnas ut
Deshe har snart tagit slut
På Ketura,
varje dag vid poolen varje kväll nått nytt,
Vid sanddynor vi hittade oss själva,
i tystnaden.
Vi skrek och tjöt,
Bananbåt och madrass alla utav oss njöt, Med snorkel och cyklop bland fiskar och korall,
ville ni ta ut cash.
Vi red kamel,
Drack kaffe hos en beduin i månens sken, gick vi upp så tidigt alla ville se,
solen gå upp.
REF:
Ska aldrig glömma dig min vän,
för jag vill inte åka hem
vill inte släppa känslan som jag har
Låt aldrig minnet tyna bort
av det israel ni fått
Vår resa börjar tunnas ut
Deshe har snart tagit slut
Upp mot norr,
hajken sluta alltid i ett vattenkrig,
Partybåt och snappling tänk allt vi fått se,
Hur hann vi med
Ett sista stopp,
Vid kanten av Kinneret tändes vårat hopp Vår shabbesdrottning kom och lyfte upp vår sång,
En sista gång
REF:
Ska aldrig glömma dig min vän,
för jag vill inte åka hem
vill inte släppa känslan som jag har
Låt aldrig minnet tyna bort
av det israel ni fått
Vår resa börjar tunnas ut
Deshe har snart tagit slut
En känsla,
ett ord, en plats, ett minne, en berättelse,
Att förklara det vi gjort är svårt kan vi förstå,
gemenskap vi fann
Tillbaks igen,
Ditt rum står tomt och tyst och du är ensam kvar.
När du saknar oss som mest nynna på vår refräng,
och minns oss imorn
Ref 2.
Vill tacka alla ungar nu,
Deshe 09 är slut.
Tack för all den tiden som vi haft.
Kramas hårt håll om varann.
Okej att gråta lite grann.
Men nu finns inte Deshe mer.
Ni vet väl att vi älskar er
REF:
Ska aldrig glömma dig min vän,
för jag vill inte åka hem
vill inte släppa känslan som jag har
Låt aldrig minnet tyna bort
av det israel ni fått
Vår resa börjar tunnas ut
Deshe har nu tagit slut
Publicerat: 2009-06-24 kl: 19:19:11
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
Ett sista inlägg från Israel....
Wow.. så var vi då här. Vi står på resans kant som det så fint heter (gör det?). Fem veckor är över och snart står vi där på arlanda. Men först lite om de senaste dagarna.
Shabbes i Norr var mycket vackert. Vi stod utomhus och davnade kabbalat shabbat och tittade ut över Kineret. En sista shabbat.
Lördagen var i princip en vanlig shabbeslördag. Vi davnade på morgonen och tog det lugnt på eftermidagen med några sista dopp i Kineret. Efter havdalan åkte vi till Katzrin för att se på resterna av den staden. Bussen dit och hem var fylld av sång från deltagare som lite smått börjat inse att det i princip är slut nu...
Söndag var en ny dag och vi var upp tidigt. Målet med dagen var ett: Snappling. Vi firade oss ned, en efter en, för en 30 meter djup bergsvägg. Lite läskigt tyckte många men trotsade sedan sina rädslor. Efter snapplingen hajkar man tillbaka längs med bergsväggen, ännu läskigare tyckte andra.
Lunchen åts på ett kenyon i Naharia och sedan bar det tillbaka till Givat. Kvällen avslutades med en film.
Idag spenderade vi i enlighet med tradtitionen, på Shvaim, ett äventyrsbad med massor av rutschkanor och liknande.
Snart börjar avslutningen. Jag är ledsen om detta inlägg är lite hastat men om 53 minuter ska jag vara klar och jag har massor att göra innan dess. Posta det här inlägget, skriva ut ledarsången, raka mig, dusha, klä på mig, kolla det sista och kanske, högst tvivelaktigt, hinner ledarkåren öva på sången en gång innan vi börjar.
Imorn ses vi på arlanda. Wow, imorn ses vi. Helt sjukt!
//Zucram
Publicerat: 2009-06-22 kl: 18:17:02
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 2
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 2
Kort inlägg innan sista Shabbaten
Så börjar snart vår sista shabbat i Israel. I alla fall för den här resan. Vi har precis flyttat in på ett nytt vandrarhem. Denna gång är det ett Kibbutz-Hotell, namnet har flytt mitt minne, där vi bor i olika småhus. Ungefär som på Ketura. Rummen är mycket fina fast min säng, som är någon typ av bäddsoffa är ett riktigt häck. Jag kommer inte sova särskilt gott ikväll gissar jag men vem vet...
Idag var en kort dag. Vi började imorse med en hajk som säkert var jättefin, jag var inte där. Jag vabade (Vård av sjukt barn). Efter Hajken åkte vi till Sfat (Safed) och fick en guidad tur av staden. Sedan åt vi lunch och avslutade det hela med lite fritid. Jag kom därifrån med ett Orange Big-Talk kort och ett 40 årigt gammalt israeliskt mynt. Det var allt.
Anyways. Måste sluta för jag ska börja göra mig i ordning för Shabbat. Men först ska jag iväg till lobbyn, betala 10 shekel för 15 minuters internet (Skandal) och posta det här inlägget.
Shabbat Shalom.
//Zucram
Publicerat: 2009-06-19 kl: 17:07:19
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 1
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 1
Vattenkrig (igen) och körsbär...
Jag ville verkligen inte bli blöt idag. Jag hade visserligen med mig ombyte men jag pallade inte, det är så jobbigt att byta om. Trots att jag meddelat detta till de flesta av deltagarna förändrade det inget. Redan 10 minuter in på vattenhajken Majdrasse började Jennifer och Jessica blöta ned mig. I vanlig anda hämnades jag med att brotta ned dem totalt i vattnet. Sen var kriget i full gång. När deltagarna inte blötte ned varandra verkade dem enas i ett enda stort slag mot mig. "min fiendes fiende" eller nått. Av någon anledning är det alltid alla deltagare mot mig. Jag klarar en, två kanske tre men 40 mot mig, jag hade inte en chans. Jag var dyngsur på mindre än 5 sekunder. Men det var roligt.
Efter att vi torkat oss och bytt om rullade bussen vidare mot lunch. Men innan dess stannade vi vid några eukalyptusträd och Maayan berättade om Eli Cohen, Israels mest kända spion som på 60-talet säkrade massviss med vital information från Syrien.
Lunchen bestod av Burgerranch. Det är en sämmre variant av McDonalds. Inte direkt Burgers Bar men det är ändå ganska gott..
Efter lunch fick vi se en film om Golan (inte Josephine Golan utan platsen Golan). Salongen är nästan som Cosmonova med 5 dukar bredvid varandra. Dessutom har de fläktar och sprinklers som gör att det verkligen känns som man är ute på GolanHöjderna på riktigt. Direkt efter filmen har de en model med lasrar (påminner om den på Amunniton Hill) som berättar hur Golan kom till (syrian-african Rift) och diverse krig som utspelats där.
Vi åkte vidare till Emek Habacha, Valley Of Tears, där vi fick se ytterligare en film. Denna gång handlade det om Oz 77, ett tankkompani som utkämpade en vital strid i slaget om Golan i Yom Kippur Kriget.
Kibbutzen som visar filmen, El Rom, har även en Körsbärsodling där vi fick härja fritt i 45 minuter. Det var en all-you-can-eat-buffe av olika typer av körsbär. Jag har aldrig haft så ont i magen... Se gärna You-Tube videon här nedanför för att se Jennifers lilla misstag hon gjorde innan detta, högst rekommenderat =).
Efter en längre bussresa tillbaka till vandrarhemmet åt vi middag och sen började det intensiva jobbet med hur årets deshe t-shirt ska se ut. Spännande.
Imorn åker vi vidare till ett nytt hotell för att fira shabbes på ett lite finare ställe. Men först en dag i Tsfat.
//Zucram
PS. Jag fösöker ladda upp bilder jag tagit men det verkar vara något fel med Blogg.se's system. Ska se om jag kan lösa det...
Efter att vi torkat oss och bytt om rullade bussen vidare mot lunch. Men innan dess stannade vi vid några eukalyptusträd och Maayan berättade om Eli Cohen, Israels mest kända spion som på 60-talet säkrade massviss med vital information från Syrien.
Lunchen bestod av Burgerranch. Det är en sämmre variant av McDonalds. Inte direkt Burgers Bar men det är ändå ganska gott..
Efter lunch fick vi se en film om Golan (inte Josephine Golan utan platsen Golan). Salongen är nästan som Cosmonova med 5 dukar bredvid varandra. Dessutom har de fläktar och sprinklers som gör att det verkligen känns som man är ute på GolanHöjderna på riktigt. Direkt efter filmen har de en model med lasrar (påminner om den på Amunniton Hill) som berättar hur Golan kom till (syrian-african Rift) och diverse krig som utspelats där.
Vi åkte vidare till Emek Habacha, Valley Of Tears, där vi fick se ytterligare en film. Denna gång handlade det om Oz 77, ett tankkompani som utkämpade en vital strid i slaget om Golan i Yom Kippur Kriget.
Kibbutzen som visar filmen, El Rom, har även en Körsbärsodling där vi fick härja fritt i 45 minuter. Det var en all-you-can-eat-buffe av olika typer av körsbär. Jag har aldrig haft så ont i magen... Se gärna You-Tube videon här nedanför för att se Jennifers lilla misstag hon gjorde innan detta, högst rekommenderat =).
Efter en längre bussresa tillbaka till vandrarhemmet åt vi middag och sen började det intensiva jobbet med hur årets deshe t-shirt ska se ut. Spännande.
Imorn åker vi vidare till ett nytt hotell för att fira shabbes på ett lite finare ställe. Men först en dag i Tsfat.
//Zucram
PS. Jag fösöker ladda upp bilder jag tagit men det verkar vara något fel med Blogg.se's system. Ska se om jag kan lösa det...
Publicerat: 2009-06-18 kl: 22:59:47
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
Vattenfall, Pirater och vattenbrottning
Så var vi tillbaka på vandrarhemmet igen efter en lång dags utflykter.
Dagen började återigen klockan 0630 med att vi skulle väcka barnen. Men den här gången vann jag sten, sax och påse tävlingen och slapp väcka, YEES.
Maayan informerade oss om att det skulle bli en ordentlig busstur på morgonen, en och en halv timma. Bussen blev helt tyst efter fem minuter. Alla somnade på en gång. Tror jag i alla fall, för jag gjorde det så jag vet inte egentligen vad som hände...
Anyways, framme vid Banjas, en av de tre "stora" (inom "" därför att storleken på floderna här i Israel är väldigt relativt) floder som rinner ihop i Jordanfloden. Vi gick igenom någon form av djunel med floden på ena sidan för att så småningom komma fram till ett stort och vackert vattenfall. Se gärna gruppbilderna här nedan.
Efter banjas var det dags för en av de roligaste grejerna med hela resan. Forsränning.
Innan ni läser följande rader sätt gärna på någon mood-music. Förslag är soundtracket till Pirates of The Carribean eller likanande. Följande är en återberättelse av händelserna på Jordanfloden tidigare idag.
Skeppet (kayaken) lämnade hamnen (stranden). Kapten Zucram och hans styrman Leib Ben Chaim satte fart ut på vattnet. Det var ett enkelt skepp. Handels- och upptäcksfartyg. Efter lite vardagligt småprat med närliggande fartyg (kayaker och flottar) blev tog det hela en mycket läskig vändning. Kapten Zucram och Leib blev helt plötsligt attackerade av Pirater, Kanonkulor (vatten) flög överallt och snart var hela besättningen skadad (dyngsur). Dags att ge tillbaka, tänkte Zucram. Handelsfartyget blev plötsligt ett brittiskt stridsfartyg av högsta grad. "Fire on all hands" skrek Zucram och kanonkulor(vatten) flög över havet (floden). Piraterna träffades och Zucram och hans besättning kunde fly.
Havet (floden) var lugnt. Några småskepp (jobbiga Israeler och amerikaner) fanns lite härochvar men ingen vågade skada Zucram. Efter ett par dagar (25 minuter) kom Zucram och Chaim fram till ett enormt vattenfall, minst 100 (2) meter högt och 90(15) grader brandt.
"Vad ska vi göra" sa Chaim oroad. "Vi åker igenom" svarade Zucram lugnt.
Sagt och gjort. Man spännde seglen och tog in kanonerna och utan några svårigheter åkte man ned för vattenfallet.
Helt plötsligt kom en våg av ondska över Zucram och Leib och det brittiska stridsskeppet blev nu de farligaste av alla piratskepp. Dödskalleflaggan hissades och skeppet la till i en glänta och väntade på ankommande offer.
Dagar (minuter) passerade utan att det hände något. Och precis när man var berädd att ge upp hörde man ett skepp komma nära. Ett pluttigt oskyldigt skepp, fullt av jungfruar kom nära. "Full Ahead" skrek Zucram och man la sig bredvid det andra skeppet. "Leib, ta rodret, jag bordar" Skrek Zucram och hoppade över till det andra skeppet.
Väl på junfruskeppet drog Zucram sitt svärd och dräpte (kastade in i vattnet) alla ombord. När skeppet väl var hans rensade han det på dess rikedommar (och hjälpte alla upp i båten igen) och lämnade sedan skeppet. Sedan gömmde han sig på en närliggande strand (och lät de andra gå i mål med sin båt). Väl där väntade Zucram i vad som kändes som flera månader (återigen, minuter) på flera skepp. Till slut kom två stora handelsfartyg fyllda med rikedommar(deltagare) och Zucram kastade sig i vattnet och simmade dit och bordade(kastade i alla i vattnet och hjälpte dem sedan upp igen) ytterliggare 2 skepp. Dessa två skepp seglade han sedan iväg med och ingen såg någonsin Piraten Zucram igen. Kanske är han förklädd till Handelsresande eller liknande men ryktena säger att han fortfarande går att finna i de djupaste vatten av Jordanfloden.
Tyvärr kunde jag inte fota dessa händelser så man kan inte vara säker på om de verkligen tagit plats...
Efter kayakerna åt vi nybakad pizza och begav oss sedan mot Chamat Gader, varma naturliga källor (som exploaterats och blivit ett spa). Här badade vi i olika sulfatpoler med vatten som var minst 40 grader varmt. När det blev för mycket tog vi ett dopp i den vanliga polen och ägnade oss åt det som vi alltid gör när vi badar i pol, brottning. Jag vinner alltid.
Efter badet tittade vi lite snabbt på Chamat Gaders krokodilfarm och sedan begav vi oss tillbaka mot vandrarhemmet. Nu måste jag sluta för middagen har precis börjat och jag är 7 minuter sen, inte bra.
Vet faktistk inte vad som händer imorn men det är en minst lika eventfylld dag som idag...
//Zucram
Dagen började återigen klockan 0630 med att vi skulle väcka barnen. Men den här gången vann jag sten, sax och påse tävlingen och slapp väcka, YEES.
Maayan informerade oss om att det skulle bli en ordentlig busstur på morgonen, en och en halv timma. Bussen blev helt tyst efter fem minuter. Alla somnade på en gång. Tror jag i alla fall, för jag gjorde det så jag vet inte egentligen vad som hände...
Anyways, framme vid Banjas, en av de tre "stora" (inom "" därför att storleken på floderna här i Israel är väldigt relativt) floder som rinner ihop i Jordanfloden. Vi gick igenom någon form av djunel med floden på ena sidan för att så småningom komma fram till ett stort och vackert vattenfall. Se gärna gruppbilderna här nedan.
Efter banjas var det dags för en av de roligaste grejerna med hela resan. Forsränning.
Innan ni läser följande rader sätt gärna på någon mood-music. Förslag är soundtracket till Pirates of The Carribean eller likanande. Följande är en återberättelse av händelserna på Jordanfloden tidigare idag.
Skeppet (kayaken) lämnade hamnen (stranden). Kapten Zucram och hans styrman Leib Ben Chaim satte fart ut på vattnet. Det var ett enkelt skepp. Handels- och upptäcksfartyg. Efter lite vardagligt småprat med närliggande fartyg (kayaker och flottar) blev tog det hela en mycket läskig vändning. Kapten Zucram och Leib blev helt plötsligt attackerade av Pirater, Kanonkulor (vatten) flög överallt och snart var hela besättningen skadad (dyngsur). Dags att ge tillbaka, tänkte Zucram. Handelsfartyget blev plötsligt ett brittiskt stridsfartyg av högsta grad. "Fire on all hands" skrek Zucram och kanonkulor(vatten) flög över havet (floden). Piraterna träffades och Zucram och hans besättning kunde fly.
Havet (floden) var lugnt. Några småskepp (jobbiga Israeler och amerikaner) fanns lite härochvar men ingen vågade skada Zucram. Efter ett par dagar (25 minuter) kom Zucram och Chaim fram till ett enormt vattenfall, minst 100 (2) meter högt och 90(15) grader brandt.
"Vad ska vi göra" sa Chaim oroad. "Vi åker igenom" svarade Zucram lugnt.
Sagt och gjort. Man spännde seglen och tog in kanonerna och utan några svårigheter åkte man ned för vattenfallet.
Helt plötsligt kom en våg av ondska över Zucram och Leib och det brittiska stridsskeppet blev nu de farligaste av alla piratskepp. Dödskalleflaggan hissades och skeppet la till i en glänta och väntade på ankommande offer.
Dagar (minuter) passerade utan att det hände något. Och precis när man var berädd att ge upp hörde man ett skepp komma nära. Ett pluttigt oskyldigt skepp, fullt av jungfruar kom nära. "Full Ahead" skrek Zucram och man la sig bredvid det andra skeppet. "Leib, ta rodret, jag bordar" Skrek Zucram och hoppade över till det andra skeppet.
Väl på junfruskeppet drog Zucram sitt svärd och dräpte (kastade in i vattnet) alla ombord. När skeppet väl var hans rensade han det på dess rikedommar (och hjälpte alla upp i båten igen) och lämnade sedan skeppet. Sedan gömmde han sig på en närliggande strand (och lät de andra gå i mål med sin båt). Väl där väntade Zucram i vad som kändes som flera månader (återigen, minuter) på flera skepp. Till slut kom två stora handelsfartyg fyllda med rikedommar(deltagare) och Zucram kastade sig i vattnet och simmade dit och bordade(kastade i alla i vattnet och hjälpte dem sedan upp igen) ytterliggare 2 skepp. Dessa två skepp seglade han sedan iväg med och ingen såg någonsin Piraten Zucram igen. Kanske är han förklädd till Handelsresande eller liknande men ryktena säger att han fortfarande går att finna i de djupaste vatten av Jordanfloden.
Tyvärr kunde jag inte fota dessa händelser så man kan inte vara säker på om de verkligen tagit plats...
Efter kayakerna åt vi nybakad pizza och begav oss sedan mot Chamat Gader, varma naturliga källor (som exploaterats och blivit ett spa). Här badade vi i olika sulfatpoler med vatten som var minst 40 grader varmt. När det blev för mycket tog vi ett dopp i den vanliga polen och ägnade oss åt det som vi alltid gör när vi badar i pol, brottning. Jag vinner alltid.
Efter badet tittade vi lite snabbt på Chamat Gaders krokodilfarm och sedan begav vi oss tillbaka mot vandrarhemmet. Nu måste jag sluta för middagen har precis börjat och jag är 7 minuter sen, inte bra.
Vet faktistk inte vad som händer imorn men det är en minst lika eventfylld dag som idag...
//Zucram
Publicerat: 2009-06-17 kl: 18:39:34
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 1
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 1
Ein Maaim B'Kinerert - Det finns inget vatten i Kineret.
Ytterligare en dag avklarad. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det e sjukt vad tiden går snabbt. Känns som jag nyss satt här i lobbyn och postade gårdagens inlägg men det var 24 timmar sen... Här är i alla fall dagens inlägg.
Vi gick upp klockan halv 7 imorse. Gabriell vann sten, sax och påse tävlingen så han slapp väcka ungarna och fick ligga kvar i 20 minuter. Imorn måste jag vinna. Efter shacharit och frukost gav vi oss iväg mot Tzipori, ytterligare en tvåtusen år gammal stad. Denna gång handlade det om hur rommare och judar bodde tillsammans och gjorde mosaiker, tror jag.
Efter Tsipori visade det sig att det var för varmt för att hajka så vi bytte plats på lite aktiviteter och åkte till Tiberias och Kineret och badade. Aaron David åt en fisk (se bilden nedan), det var jättekonstigt.
Vi åt lunch i en stor festlokal och lunchen var mycket god. Det bjöds på humus, grillad blomkål, aubergine och andra läckerheter till förrätt. Varmrätten bestod av kebab, nygrillade kycklingbröst och, så klart, schnitzel. Sjukt gott, jag är typ fortfarande mätt.
Efter lunchen var det då dags för hajken, Arbel. Jag kunde tyvärr inte delta, var tvungen (ställde upp friviligt iofs) att stanna kvar i bussen med några sjuklingar. Inget allvarligt, bara lite illamående. De har väll inte druckigt ordentligt eller nått...
Tillbaka i Tiberias efter hajken gick vi ut på en brygga och bordade partybåten. Sång och dans i säkert en timma. Partybåten är en väldigt rolig upplevelse, speciellt för mig då jag aldrig fick göra den på min egen Israelresa på grund utav att vi varit stygga. Alla dansade som tokar medan båten sakta förde sig över Kineret. Kolla gärna på videon här nedan.
Svettiga och trötta, men glada, satte vi oss åter på bussen för att åka tillbaka till Beit Shaan. Helt plötsligt stannar bussen intill vägen. Bakom oss stannar också en lastbil. 10 minuter går och ingen vet egentligen vad som händer. Eller så gör de det, jag satt nästan längst bak i bussen, där finns inte så mycket inforfmation om den inte är officiell. Efter 5 minuter till kommer vår guide och busschaffeur tillbaka med inte 1, inte 2, inte 3 men FYRA, fyra stora, färska, nyskördade vattenmeloner. Det vissade sig att lastbilen bakom oss fraktade vattenmeloner som plockats (?) och var påväg till paketering. Chaffeuren hade tydlgen inget emot att "tappa" ett par meloner till en snäll svensk grupp. Melonerna blev efterrätt till middagen på vandrarhemmet.
Imorn är en ny dag. 7 dagar kvar. Helt sjukt.
//Zucram
PS. Jag har börjat fjälla på ryggen...
Vi gick upp klockan halv 7 imorse. Gabriell vann sten, sax och påse tävlingen så han slapp väcka ungarna och fick ligga kvar i 20 minuter. Imorn måste jag vinna. Efter shacharit och frukost gav vi oss iväg mot Tzipori, ytterligare en tvåtusen år gammal stad. Denna gång handlade det om hur rommare och judar bodde tillsammans och gjorde mosaiker, tror jag.
Efter Tsipori visade det sig att det var för varmt för att hajka så vi bytte plats på lite aktiviteter och åkte till Tiberias och Kineret och badade. Aaron David åt en fisk (se bilden nedan), det var jättekonstigt.
Vi åt lunch i en stor festlokal och lunchen var mycket god. Det bjöds på humus, grillad blomkål, aubergine och andra läckerheter till förrätt. Varmrätten bestod av kebab, nygrillade kycklingbröst och, så klart, schnitzel. Sjukt gott, jag är typ fortfarande mätt.
Efter lunchen var det då dags för hajken, Arbel. Jag kunde tyvärr inte delta, var tvungen (ställde upp friviligt iofs) att stanna kvar i bussen med några sjuklingar. Inget allvarligt, bara lite illamående. De har väll inte druckigt ordentligt eller nått...
Tillbaka i Tiberias efter hajken gick vi ut på en brygga och bordade partybåten. Sång och dans i säkert en timma. Partybåten är en väldigt rolig upplevelse, speciellt för mig då jag aldrig fick göra den på min egen Israelresa på grund utav att vi varit stygga. Alla dansade som tokar medan båten sakta förde sig över Kineret. Kolla gärna på videon här nedan.
Svettiga och trötta, men glada, satte vi oss åter på bussen för att åka tillbaka till Beit Shaan. Helt plötsligt stannar bussen intill vägen. Bakom oss stannar också en lastbil. 10 minuter går och ingen vet egentligen vad som händer. Eller så gör de det, jag satt nästan längst bak i bussen, där finns inte så mycket inforfmation om den inte är officiell. Efter 5 minuter till kommer vår guide och busschaffeur tillbaka med inte 1, inte 2, inte 3 men FYRA, fyra stora, färska, nyskördade vattenmeloner. Det vissade sig att lastbilen bakom oss fraktade vattenmeloner som plockats (?) och var påväg till paketering. Chaffeuren hade tydlgen inget emot att "tappa" ett par meloner till en snäll svensk grupp. Melonerna blev efterrätt till middagen på vandrarhemmet.
Imorn är en ny dag. 7 dagar kvar. Helt sjukt.
//Zucram
PS. Jag har börjat fjälla på ryggen...
Publicerat: 2009-06-16 kl: 22:15:06
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
Norrveckan är igång
Så var vi då till slut här. Inne på den sista veckan, upplevelseveckan, norrveckan.
Vi började dagen imorse med en tur till Magen David Adom i Tel-Aviv. Magen David Adom är israels ambulanstjänst och där visade de oss hur de arbetar. Vi fick också titta in i olika typer av ambulanser och uppleva dessa. Här träffade vi också vår guide för norrveckan, Mayan. Ni som läste bloggen förra året (och ni som var där) kommer ihåg honom som vår guide i Jerusalem.
Efter lite snacks fick vi en genomgång av CPR av Kobi, en av paramedicsen på MADA i tel Aviv. Där fick vi lära oss hur man gör om man måste göra hjärt och lungräddning.
Efter MADA åt vi lunch i en av Tel-Avivs parker och sedan bar det av till Atlit, det flyktingläger judar hamnade i när de försökte åka in i Israel innan 1945. Här berättade Mayan om hur det hela påminnde väldigt mycket om ett koncentrationsläger men hur människorna samtidigt var glada över att äntligen ha nått Israel, även om de inte var "fria" människor, lite dubbla känslor lixom.
Efter Atlit åkte vi till Zichron Yaakov, en mysig, pitoresk by i närheten av Haifa. Vi gick omkring lite i de mysiga kvarteren medan deltagarna frågade lokalbefolkningen om stadens historia.
Tillbaka på bussen igen tittade jag på klockan igen och förvånades över att den redan var 19.00. Bussen rullade mot vårt hem de närmsta dagarna, ett vandrarhem i Beit Shaan. Såhär efter middagen har deltagarna lite genomgång om var vi varit och vart vi ska och lite til att skriva i sina dagböcker.
Imorn väntar en ny dag med hajker och bad. och vem vet, kanske blir det tillochmed den berömda partybåten över Kineret på kvällen.,
Layla Tov
//Zucram
Här är lite bilder från MADA
Vi började dagen imorse med en tur till Magen David Adom i Tel-Aviv. Magen David Adom är israels ambulanstjänst och där visade de oss hur de arbetar. Vi fick också titta in i olika typer av ambulanser och uppleva dessa. Här träffade vi också vår guide för norrveckan, Mayan. Ni som läste bloggen förra året (och ni som var där) kommer ihåg honom som vår guide i Jerusalem.
Efter lite snacks fick vi en genomgång av CPR av Kobi, en av paramedicsen på MADA i tel Aviv. Där fick vi lära oss hur man gör om man måste göra hjärt och lungräddning.
Efter MADA åt vi lunch i en av Tel-Avivs parker och sedan bar det av till Atlit, det flyktingläger judar hamnade i när de försökte åka in i Israel innan 1945. Här berättade Mayan om hur det hela påminnde väldigt mycket om ett koncentrationsläger men hur människorna samtidigt var glada över att äntligen ha nått Israel, även om de inte var "fria" människor, lite dubbla känslor lixom.
Efter Atlit åkte vi till Zichron Yaakov, en mysig, pitoresk by i närheten av Haifa. Vi gick omkring lite i de mysiga kvarteren medan deltagarna frågade lokalbefolkningen om stadens historia.
Tillbaka på bussen igen tittade jag på klockan igen och förvånades över att den redan var 19.00. Bussen rullade mot vårt hem de närmsta dagarna, ett vandrarhem i Beit Shaan. Såhär efter middagen har deltagarna lite genomgång om var vi varit och vart vi ska och lite til att skriva i sina dagböcker.
Imorn väntar en ny dag med hajker och bad. och vem vet, kanske blir det tillochmed den berömda partybåten över Kineret på kvällen.,
Layla Tov
//Zucram
Här är lite bilder från MADA
Publicerat: 2009-06-15 kl: 20:15:35
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
Lite blandat 2
Okej.. Idag är det den sista Givat-heldagen på Deshe 09. Lite sorgligt kanske men så är det. Deshe 09 börjar sakteligen nå sitt slut. Idag är det 9 dagar kvar. Shit vad det går snabbt. Snart står vi där på arlanda och träffar alla er som läser. Kramar, tårar, avsked... Men men, vi är inte där ännu.. vi har en fantastisk norrvecka kvar innan det är dags.
Shabbes var mycket trevligt. Vi davnade kabbalat shabbat tillsammans med hela Givat Washington, det blev en väldigt fin stämning med många carlebach melodier. Middagen följde i samma mönster, fast vi åt för oss själva, då sångerna var på topp.
Shabbes-dag var som vanligt lung och skön. Istället för den klassiska Yavne promenaden satt vi istället och gottade oss med kakor och läsk på fannys gräsmatta medan vi pratade om allt vi gjort hittills. Det var lite som ett minihejdå till Givat.
Idag är som jag nämnde en vanlig (jag har räknat och de är tre till antalet) givat dag. Deltagarna har precis avslutat sin sista hebreiska lektion och snart ska vi äta lunch. Resten av dagen är bad/sport och jag tippar på att efter middagen blir det antagligen lite datatid. Antagligen, det vill säga om någon fixat virusen som tydligen har infekterat alla datorer i datarummet. Tur att man har med sin egen dator.
//Zucram.
PS. Här kommer lite bilder från stranden.
Shabbes var mycket trevligt. Vi davnade kabbalat shabbat tillsammans med hela Givat Washington, det blev en väldigt fin stämning med många carlebach melodier. Middagen följde i samma mönster, fast vi åt för oss själva, då sångerna var på topp.
Shabbes-dag var som vanligt lung och skön. Istället för den klassiska Yavne promenaden satt vi istället och gottade oss med kakor och läsk på fannys gräsmatta medan vi pratade om allt vi gjort hittills. Det var lite som ett minihejdå till Givat.
Idag är som jag nämnde en vanlig (jag har räknat och de är tre till antalet) givat dag. Deltagarna har precis avslutat sin sista hebreiska lektion och snart ska vi äta lunch. Resten av dagen är bad/sport och jag tippar på att efter middagen blir det antagligen lite datatid. Antagligen, det vill säga om någon fixat virusen som tydligen har infekterat alla datorer i datarummet. Tur att man har med sin egen dator.
//Zucram.
PS. Här kommer lite bilder från stranden.
Publicerat: 2009-06-14 kl: 11:59:44
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
En Sista Givat Shabbat
Jag tror jag bränt mig lite. Axlarna och näsan känns varma. Inte bra…
Idag har vi varit på stranden. Imorse var det hebreiska och eftermiddagen spenderade vi på stranden i ashdod. Det var varmt. Sjukt varmt. Nästan olidligt varmt. Personligen är jag inte någon stor fan av stränder, det vet alla som känner mig. Så när jag såg de röda och svarta flaggorna när bussen började närma sig stranden tändes ett litet ljus inom mig att vi skulle åka till ett Kenyon istället. Inte för att jag är någon stor fan av shopping heller men man har i alla fall inte sand överallt när man åker därifrån. Oftast inte. Men, det visade sig att det inte var några problem att bada. Vågorna var säkert flera meter höga (det kändes så i alla fall). Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade kul, för det hade jag.
I alla fall. Vi har precis delat ut tvätten (alltså den som lämnades in för några dagar sedan, inte den uppbrunna) och alla är mycket glada över att denna tvätt kommit tillbaka. Strax ska vi börja göra oss i ordning för en sista Givat Shabbat. Helt sjukt att det redan gått tre och en halv vecka.
Just det. Missa inte inläggen under detta. Eftersom jag var ledig större delen av gårdagen har jag bett en gäst att skriva lite om hur den dagen var. Ni finner hans inlägg här. Jag vill påpeka att gästbloggarens åsikter inte på något sätt reflekterar åsikterna som vi(jag) här på Zucram.com har.
//Zucram
Idag har vi varit på stranden. Imorse var det hebreiska och eftermiddagen spenderade vi på stranden i ashdod. Det var varmt. Sjukt varmt. Nästan olidligt varmt. Personligen är jag inte någon stor fan av stränder, det vet alla som känner mig. Så när jag såg de röda och svarta flaggorna när bussen började närma sig stranden tändes ett litet ljus inom mig att vi skulle åka till ett Kenyon istället. Inte för att jag är någon stor fan av shopping heller men man har i alla fall inte sand överallt när man åker därifrån. Oftast inte. Men, det visade sig att det inte var några problem att bada. Vågorna var säkert flera meter höga (det kändes så i alla fall). Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade kul, för det hade jag.
I alla fall. Vi har precis delat ut tvätten (alltså den som lämnades in för några dagar sedan, inte den uppbrunna) och alla är mycket glada över att denna tvätt kommit tillbaka. Strax ska vi börja göra oss i ordning för en sista Givat Shabbat. Helt sjukt att det redan gått tre och en halv vecka.
Just det. Missa inte inläggen under detta. Eftersom jag var ledig större delen av gårdagen har jag bett en gäst att skriva lite om hur den dagen var. Ni finner hans inlägg här. Jag vill påpeka att gästbloggarens åsikter inte på något sätt reflekterar åsikterna som vi(jag) här på Zucram.com har.
//Zucram
Publicerat: 2009-06-12 kl: 16:52:21
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 1
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 1
Tel Aviv
Ledsen för att jag inte skrev igår men det var en helt vanlig givat dag(en av våra två), så det hände inte så mycket.
Idag har vi varit i Tel-Aviv hela dagen. På morgonen besökte vi palmach museet som handlade om en av Israels armeer innan staten bildats. Jag tycker det är ett väldigt bra museum då det är interaktivt, roligt och fokuserar mycket på känslan istället för all fakta.
Efter Palmach åkte vi till Yaffo för att lära oss lite om denna 5000 år gamla stad, där åt vi också lunch.
Eftermiddagen spenderades först på Hall of Indepence, den exakta plats där först staden tel aviv grundades och sedan hela staten israel utropades. Det ser i princip likadant ut som det gjorde för 60 år sedan. En mycket kool upplevelse.
Efter detta har vi gått runt i tel-aviv i smågrupper med en ledare i varje grupp. Deltagarna åkte precis tillbaka till Givat medan jag nu gått på ledighet de närmaste 24 timmarna. Då min telefon i princip var helt utladdad gick jag in på närmsta internetcafe och frågade om jag fick ladda, och det fick jag. Jag passar även på att skriva lite medan jag väntar.
Snart ska jag gå och äta sushi med några vänner, det ska bli väldigt trevligt.
Imorgon är det besöksdag och alla är spända på att få besök. Även jag, då jag får en klädleverans från Sverige. Tack Emelie.
//Zucram
Idag har vi varit i Tel-Aviv hela dagen. På morgonen besökte vi palmach museet som handlade om en av Israels armeer innan staten bildats. Jag tycker det är ett väldigt bra museum då det är interaktivt, roligt och fokuserar mycket på känslan istället för all fakta.
Efter Palmach åkte vi till Yaffo för att lära oss lite om denna 5000 år gamla stad, där åt vi också lunch.
Eftermiddagen spenderades först på Hall of Indepence, den exakta plats där först staden tel aviv grundades och sedan hela staten israel utropades. Det ser i princip likadant ut som det gjorde för 60 år sedan. En mycket kool upplevelse.
Efter detta har vi gått runt i tel-aviv i smågrupper med en ledare i varje grupp. Deltagarna åkte precis tillbaka till Givat medan jag nu gått på ledighet de närmaste 24 timmarna. Då min telefon i princip var helt utladdad gick jag in på närmsta internetcafe och frågade om jag fick ladda, och det fick jag. Jag passar även på att skriva lite medan jag väntar.
Snart ska jag gå och äta sushi med några vänner, det ska bli väldigt trevligt.
Imorgon är det besöksdag och alla är spända på att få besök. Även jag, då jag får en klädleverans från Sverige. Tack Emelie.
//Zucram
Publicerat: 2009-06-10 kl: 17:42:50
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
Montage!
Sådär. Då var vi tillbaka på Givat efter två långa dagar.
Vi började igår med en resa till Jerusalems Blindinstitut. Jag har inte varit där sedan min egen Israelresa 2001 så det var kul att få se stället igen. Där fick vi bland annat spela Goleboll (blindas motsvarighet till Fotboll) och se hur blinda lär sig vardagliga saker som att spela musik eller laga mat.
Efter institutet och en lunch åkte vi till Latrun, panzarvagns museet. Där fick vi se på pansarvangnar av olika slag och höra om hur israels panzardivision fungerar. Deltagarna fick även klätra lite på en Merkava - Den, enligt israel, bästa panzarvagnen i världen.
Numer tre på dagens aktivitet var Bar-Kochba grottorna. Detta var också något jag inte gjort sen min egen resa 2001. Jag kommer mycket väl ihåg det för då var jag rädd för att gå in, men när jag väl gjorde det var det så kul att jag gick in en andra gång. Iår var krälandet i grottorna lika kul. Jag försökte mig på lite eget grottutforskande och då jag visserligen imponerade på alla deltagare slutade det med ett köttsår på stortån för mig, men vem sa att berömelse var gratis?
När vi kom in på sista etappen av krälandet kännde jag dock litegrann hur paniken kom smygandes. Jag var nämligen sist i ledet av 45 personer och det gick riktigt sakta. Och med tanke på alla spel och filmer jag sett visste jag ju att det alltid börjar med att han som är sist i ledet "försvinner" och sedan hittas död och i flera bitar 45 minuter senare. Men jag var tvungen att vara stark, jag hade två oroliga flickor framför mig och om de skulle se ens en skimra av skräck i mina ögon skulle båda två toka, och så kan vi ju inte ha det.
Vid 7 kom vi fram till beduintältet i Kvar Hanokdim. Här bjöds det på en fin middag bestående av Lamm, ris och grönsaker. Efter middagen var det dags för kamelridningen. Jag och Leon delade på en kamel som inte riktigt ville hålla sig i ledet men som, efter lite påtryckningar av en av beduinerna, snällt föll tillbaka in.
Efter en kort introduktion av vad beduiner var och är satte vi oss kring en lägereld och sjöng sånger natten lång. Hade jag varit tjej hade jag tyckt att det var otroligt romantiskt, vilket var just vad både lotta och Josefa tyckte. I deras blickar såg man en djup saknad av deras pojkvänner.
Vi gick och la oss 11 (eller vi ledare la oss halv 1 typ) och gick upp 4 på morgonen. Efter lite tea and crackers satte vi oss på bussen för att åka till masada.
Vi han precis upp i tid för soluppgången. Det är alltid lika nervigt om man kommer hinna eller inte.
Väll uppe fick vi en guidad tur av Avital (vår guide under jerusalem) om hur livet på Masada var och hur sista striden där utspelades. Sen var det dags för Ormstigen.
En brandt, slingring och smal väg bestående av mestadels trappor är inte det bästa för mina knän men det gick bra ändå. Förutom att jag svettades floder kom jag ned oskadd (och så även alla andra). Vid Masadas fot avnjöt vi en välförtjänad frukost.
Efter frukost åkte vi till Nachal David, en kort hajk som slutar med en naturlig pool och ett fantastiskt vattenfall. Alla kastade genast av sig kläderna och hoppade i vattnet.
Efter nachal David blev det ett snabbt dopp i Döda Havet och sedan en snabb lunch och sedan tillbaka till bussen för att åka till Givat.
Och här sitter vi nu. Måste sluta skriva nu för jag ska gå och äta middag. Veckan som kommer är i alla fall en relativt lugn vecka där vi kan vila upp oss inför den kommande Norrveckan som börjar nästa måndag.
Nu följer ett bättre bildmontage av de senaste två dagarna. Två dagar, 350 bilder (alla är inte här).
//zucram
Vi började igår med en resa till Jerusalems Blindinstitut. Jag har inte varit där sedan min egen Israelresa 2001 så det var kul att få se stället igen. Där fick vi bland annat spela Goleboll (blindas motsvarighet till Fotboll) och se hur blinda lär sig vardagliga saker som att spela musik eller laga mat.
Efter institutet och en lunch åkte vi till Latrun, panzarvagns museet. Där fick vi se på pansarvangnar av olika slag och höra om hur israels panzardivision fungerar. Deltagarna fick även klätra lite på en Merkava - Den, enligt israel, bästa panzarvagnen i världen.
Numer tre på dagens aktivitet var Bar-Kochba grottorna. Detta var också något jag inte gjort sen min egen resa 2001. Jag kommer mycket väl ihåg det för då var jag rädd för att gå in, men när jag väl gjorde det var det så kul att jag gick in en andra gång. Iår var krälandet i grottorna lika kul. Jag försökte mig på lite eget grottutforskande och då jag visserligen imponerade på alla deltagare slutade det med ett köttsår på stortån för mig, men vem sa att berömelse var gratis?
När vi kom in på sista etappen av krälandet kännde jag dock litegrann hur paniken kom smygandes. Jag var nämligen sist i ledet av 45 personer och det gick riktigt sakta. Och med tanke på alla spel och filmer jag sett visste jag ju att det alltid börjar med att han som är sist i ledet "försvinner" och sedan hittas död och i flera bitar 45 minuter senare. Men jag var tvungen att vara stark, jag hade två oroliga flickor framför mig och om de skulle se ens en skimra av skräck i mina ögon skulle båda två toka, och så kan vi ju inte ha det.
Vid 7 kom vi fram till beduintältet i Kvar Hanokdim. Här bjöds det på en fin middag bestående av Lamm, ris och grönsaker. Efter middagen var det dags för kamelridningen. Jag och Leon delade på en kamel som inte riktigt ville hålla sig i ledet men som, efter lite påtryckningar av en av beduinerna, snällt föll tillbaka in.
Efter en kort introduktion av vad beduiner var och är satte vi oss kring en lägereld och sjöng sånger natten lång. Hade jag varit tjej hade jag tyckt att det var otroligt romantiskt, vilket var just vad både lotta och Josefa tyckte. I deras blickar såg man en djup saknad av deras pojkvänner.
Vi gick och la oss 11 (eller vi ledare la oss halv 1 typ) och gick upp 4 på morgonen. Efter lite tea and crackers satte vi oss på bussen för att åka till masada.
Vi han precis upp i tid för soluppgången. Det är alltid lika nervigt om man kommer hinna eller inte.
Väll uppe fick vi en guidad tur av Avital (vår guide under jerusalem) om hur livet på Masada var och hur sista striden där utspelades. Sen var det dags för Ormstigen.
En brandt, slingring och smal väg bestående av mestadels trappor är inte det bästa för mina knän men det gick bra ändå. Förutom att jag svettades floder kom jag ned oskadd (och så även alla andra). Vid Masadas fot avnjöt vi en välförtjänad frukost.
Efter frukost åkte vi till Nachal David, en kort hajk som slutar med en naturlig pool och ett fantastiskt vattenfall. Alla kastade genast av sig kläderna och hoppade i vattnet.
Efter nachal David blev det ett snabbt dopp i Döda Havet och sedan en snabb lunch och sedan tillbaka till bussen för att åka till Givat.
Och här sitter vi nu. Måste sluta skriva nu för jag ska gå och äta middag. Veckan som kommer är i alla fall en relativt lugn vecka där vi kan vila upp oss inför den kommande Norrveckan som börjar nästa måndag.
Nu följer ett bättre bildmontage av de senaste två dagarna. Två dagar, 350 bilder (alla är inte här).
//zucram
Publicerat: 2009-06-08 kl: 18:31:29
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 2
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 2
Vill du ha jobb i Kapstaden?
Shabbes, alltid lika trevligt.
Efter att ha tänt shabbesljusen igår gick vi till Kotel för att davna kabbalat shabbat. Aaron Nachman ledde en så fantastisk kabbalat shabbat att en chassid som ALLTID davnar för sig själv inte kunde motstå att joina oss i vår skönsång.
Efter daven gick vi tillbaka till hotelet för att avnjuta en delikat festmåltid. Till min stora förvåning och besvikelse märkte jag att vi inte fick ett eget rum utan fick äta i den stora matsalen tillsammans med alla andra. Mä, här kan vi ju inte sjunga eller skapa en shabbesstämning tänkte jag. Senare på kvällen visade sig dock att alla ville sjunga och deltagarna satte igång av sig själva. Okej tänkte jag och ställde mig upp för att köra mina klassiska två sånger, Ivdu och Od Yishama (fortfarande inte samma sak utan dig Daniel). Jag la märke till ett sällskap på typ 8 personer som satt vid bordet bredvid. De verkade uppskatta våran sång.
Efter mina sånger satte jag mig ned igen men märkte att sällskappet vinkade över mig. Skumt tänkte jag och gick över.
"Hi, this man is gonna offer you a job" sa den mannen på kortändan och pekade på en man i 40-50 års åldern som satt i mitten av bordet.
"Hi, would you like to come to capetown and work in my school? I am the principal of a school with over 3000 jewish children. I'll pay you lots of money".
"Wow" sa jag.
Helt sjukt. Jag vet inte hur seriös han var men jag småpratade lite med sällskapet och de var mycket trevliga. Jag berättade om Deshe och de sa att de behövde någon som var precis som jag och som kunde lära ut sånger och judendom till barn. Tanken började växa på mig litegrann men jag tror nog inte att jag kommer åka dit. Jag fick i alla fall hans visitkort idag och om jag någonsin kommer till Sydafrika ska jag ringa.
Sällskapet har under shabbes flera gånger joinat vår grupp i sång och de var till och med med i havdalan.
Idag var en lugn shabbes. Shabbesgudsjänst, stor lunch( idag eget rum) och sedan en lång skön eftermiddag av vila och pool. Vid halv 7 gick vi till Mishkenot Shannanim och tittade på det kvarteret och sedan åt vi seduat shlishit där.
Efter havdalan åkte vi till Talpiot för att bowla.
De närmsta två dagarna kommer vara intensiva. Imorgon ska vi till Blindinstitutet, sen till Latrun och sen till beduinerna. Måndag är ännuvärre. Upp vid 4 för att gå upp för masada(rampen) och se soluppgången, sen ner för masada(ormstigen). Sen till Nachal David för en hajk, sen till Döda havet och sist tillbaka till Givat. Så måndag kväll kommer nästa inlägg!
God natt!
//Zucram
PS. Här är lite bilder från Bowlingen.
Efter att ha tänt shabbesljusen igår gick vi till Kotel för att davna kabbalat shabbat. Aaron Nachman ledde en så fantastisk kabbalat shabbat att en chassid som ALLTID davnar för sig själv inte kunde motstå att joina oss i vår skönsång.
Efter daven gick vi tillbaka till hotelet för att avnjuta en delikat festmåltid. Till min stora förvåning och besvikelse märkte jag att vi inte fick ett eget rum utan fick äta i den stora matsalen tillsammans med alla andra. Mä, här kan vi ju inte sjunga eller skapa en shabbesstämning tänkte jag. Senare på kvällen visade sig dock att alla ville sjunga och deltagarna satte igång av sig själva. Okej tänkte jag och ställde mig upp för att köra mina klassiska två sånger, Ivdu och Od Yishama (fortfarande inte samma sak utan dig Daniel). Jag la märke till ett sällskap på typ 8 personer som satt vid bordet bredvid. De verkade uppskatta våran sång.
Efter mina sånger satte jag mig ned igen men märkte att sällskappet vinkade över mig. Skumt tänkte jag och gick över.
"Hi, this man is gonna offer you a job" sa den mannen på kortändan och pekade på en man i 40-50 års åldern som satt i mitten av bordet.
"Hi, would you like to come to capetown and work in my school? I am the principal of a school with over 3000 jewish children. I'll pay you lots of money".
"Wow" sa jag.
Helt sjukt. Jag vet inte hur seriös han var men jag småpratade lite med sällskapet och de var mycket trevliga. Jag berättade om Deshe och de sa att de behövde någon som var precis som jag och som kunde lära ut sånger och judendom till barn. Tanken började växa på mig litegrann men jag tror nog inte att jag kommer åka dit. Jag fick i alla fall hans visitkort idag och om jag någonsin kommer till Sydafrika ska jag ringa.
Sällskapet har under shabbes flera gånger joinat vår grupp i sång och de var till och med med i havdalan.
Idag var en lugn shabbes. Shabbesgudsjänst, stor lunch( idag eget rum) och sedan en lång skön eftermiddag av vila och pool. Vid halv 7 gick vi till Mishkenot Shannanim och tittade på det kvarteret och sedan åt vi seduat shlishit där.
Efter havdalan åkte vi till Talpiot för att bowla.
De närmsta två dagarna kommer vara intensiva. Imorgon ska vi till Blindinstitutet, sen till Latrun och sen till beduinerna. Måndag är ännuvärre. Upp vid 4 för att gå upp för masada(rampen) och se soluppgången, sen ner för masada(ormstigen). Sen till Nachal David för en hajk, sen till Döda havet och sist tillbaka till Givat. Så måndag kväll kommer nästa inlägg!
God natt!
//Zucram
PS. Här är lite bilder från Bowlingen.
Publicerat: 2009-06-06 kl: 23:53:15
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 4
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 4
Halvtid på King Salomon
Det är svårt att tro det men nu har i princip halva resan redan gått. Dett har gått fort men varit mycket underhållande. Jag hoppas att alla deltagare har lika roligt som jag har och att de lär sig massor. Om inte får vi hoppas att detta sker på den andra halvan av resan.
Gruppen som grupp har dock redan nu utvecklats väldigt mycket, även om det finns en hel del att jobba på. Jag har ingen tvekan på att de kommande två och en halv veckorna kommer att göra ännu mera för gruppen.
Idag har varit en ganska tung dag. Vi började tidigt imorse på Yad Vashem. Förintelsemuseet. Vi hade en mycket duktig guide i vår grupp och jag hörde att den andra gruppens guide också var mycket duktig.
Yad vashem tar alltid fram känslor och tankar hos alla. Jag kunde inte sluta fundera på theodiceproblemet. Alltså hur Gud, som ska vara så god och omtänksam, kunde tillåta något sånt här att hända. Visst, det finns säkert massor med olika förklaringar av olika mer eller mindre religösa grupper men inget kan hjälpa när man går runt på Yad VaShem och ser de fansansfulla handlingar Nazisterna gjorde.
Yad Vashem blev inte bara känslosamt för mig utan även för några av deltagarna. Dock tror jag att alla fick ut väldigt mycket av besöket.
Efter Yad Vashem åt vi lunch och sen hade vi en hajk vid Ein Zataf.
Nu är vi på Hotel King Salomon, sjukt fint hotell, och gör oss i ordning för Shabbat. Vi kommer davna Kabbalat Shabbat vid Kotel ikväll, något som för mig är en otrolig upplevelse.
Shabbat Shalom
//Zucram
PS. Lite bilder från igår och idag:
Gruppen som grupp har dock redan nu utvecklats väldigt mycket, även om det finns en hel del att jobba på. Jag har ingen tvekan på att de kommande två och en halv veckorna kommer att göra ännu mera för gruppen.
Idag har varit en ganska tung dag. Vi började tidigt imorse på Yad Vashem. Förintelsemuseet. Vi hade en mycket duktig guide i vår grupp och jag hörde att den andra gruppens guide också var mycket duktig.
Yad vashem tar alltid fram känslor och tankar hos alla. Jag kunde inte sluta fundera på theodiceproblemet. Alltså hur Gud, som ska vara så god och omtänksam, kunde tillåta något sånt här att hända. Visst, det finns säkert massor med olika förklaringar av olika mer eller mindre religösa grupper men inget kan hjälpa när man går runt på Yad VaShem och ser de fansansfulla handlingar Nazisterna gjorde.
Yad Vashem blev inte bara känslosamt för mig utan även för några av deltagarna. Dock tror jag att alla fick ut väldigt mycket av besöket.
Efter Yad Vashem åt vi lunch och sen hade vi en hajk vid Ein Zataf.
Nu är vi på Hotel King Salomon, sjukt fint hotell, och gör oss i ordning för Shabbat. Vi kommer davna Kabbalat Shabbat vid Kotel ikväll, något som för mig är en otrolig upplevelse.
Shabbat Shalom
//Zucram
PS. Lite bilder från igår och idag:
Publicerat: 2009-06-05 kl: 16:30:15
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
" onclick="return fbs_click()" target="_blank" class="fb_share_link">Dela på Facebook | Deshe | Kommentarer, 0
