Deshe 08:as första shabbes är över. Och vilken shabbes. Två fantastiska gudstjänster, en kabbalat shabbat igår, som leddes av deshes egna Philip Lebenswärd och en shacharit i morse (ledd av mig och Daniel). Tre otroliga måltider, Givat ställer ställer fram det mesta och bästa som köket har att erbjuda, soppa, sallader, kött och annat. Och massor av sånger, nya och gamla. Bland annat lärde vi dem Deshes egna kampsång "Mi ani ani".
Under dagen idag har vi både vilat ut, som sig bör på Shabbat, och varit på en klassisk shabbespromenad till Kvutzat Yavne och tittat på deras mini-djurpark och på deras kossor.

Just nu packar deltagarna allt man kan behöva för en veckas utflykter och imorgon åker vi till Jerusalem. Denna vecka kommer att bjuda på allt från Yom Yerushalayim och Davids Vattentunnlar till Kenyon Malcha. Jag kan garantera att det blir en minnesrik vecka!

Shavoa Tov!
Zucram


P.S. Stort Grattis till Gabriel Mangell(bilden) som fyller 15 år idag. Mazal Tov!

Så åkte vi äntligen (till deltagarnas glädje) till stranden.
Tokvarmt i luften och härligt svalkande i vattnet.
Jag hade precis gått in i vattnet och anslutit mig till resten av deltagarna då jag får höra något mycket underligt!
Tydligen hade ett gäng stökiga israeliska ungdommar börjat bråka med våra deltagare. Jag bröstade upp mig så gott det bara gick (vilket inte är så mycket då jag är en ganska liten och tanig pöjk) och ställde mig mellan vår grupp och Israelerna, sträckte upp båda armarna i luften och vinkade att de skulle gå samtidigt som jag sa "get out of here, go away, leave our kid s alone!". Trots att de var fler och större än jag började de sakta backa och vände snart och gick.
En våg av applåder hördes bakom mig och jag vände mig om för att ta emot tacksalvor av alla ungarna!
"Om de kommer tillbaka är det bara att säga till mig så kommer jag" Sa jag till dem och vände mig om och gick, sjukt nöjd med mig själv!

Stranden var mycket lyckad och alla deltagarna hade mycket trevligt med sol, bad, vattenmelon, kakor, glass och andra läkerheter!

Nu är alla och gör sig fina inför shabbat som börjar om drygt två timmar.

Shabbat Shalom till er alla.

Zucram

Såhär kan det se ut när personalen har möte!

idag kom den. På morgongudstjänsten imorse delades årets Deshiddur ut. En liten blå siddur som e världsbäst, man kan använda den till nästan vilken gudstjänst som helst. Och det var inte en minut försent. Min gamla, från Deshe 07 (yeah, go deshe 07) håller på att falla isär av överanvändning!

Förmiddagen idag gick jättebra, eller det e i alla fall vad jag hört av de andra ledarna. jag fick en ordentlig magattack och var tvungen att spendera större delen av förmiddagen på "the mens room".
Efter lunch åkte vi till Latrun, pansarvagnsmuseet. Vi fick se på både den ena och den andra pansarvagnen. Från hotchkiss, den franska pansarvagnen som nazisterna använde under andra världskriget och som senare israel använde i självständighetskriget, till Merkava, Israels egentilverkade stridsvagn som anses vara en av världens bästa. Efter Latrun åkte vi till Mini-Israel, ett Israel i miniatyr fast runt (!).

På kvällen kom årets hachshara (ursäkta stavningen) grupp till Givat och besökte, detta firades med en grillning utomhus.

Imorgon är det strand och på kvällen shabbat, vi får se hur mycket jag hinner skriva.

Zucram

Wow! Vilken dag. Vilken lång dag. Jag har varit vaken i nästan 36 timmar. Plus att jag tagit hand om 45 deltagare under den tiden. Men jag visste vad jag gav mig in på redan innan jag sökte till årets Deshe.

Arlanda var segt. Incheckningen tog lång tid. För lång tid. Vi träffades vid halv 9 på kvällen men hade inte passerat säkerhetskontrollen före klockan 11. Planet lyfte 00.45, bara 12 timmar efter ordinarie avgångstid. Flygresan gick bra och väl framme vid Givat runt 10 tiden på morgonen, efter en snabb frukost gick vi alla och la oss.

Resten av dagen flöt på som den skulle. Och trots det faktum att deltagarna måste varit minst lika trötta som jag är, om inte mer, skötte dem sig mycket bra!
Om 5 minuter måste jag gå och släcka alla lampor för då ska deltagarna sova, och förhoppningsvis jag också.
Måste fixa lite med morgondagens Gudstjänst först bara.

Det känns bra nu! Vi är igång, på riktigt.

Zucram

Vilken dag det har varit.
Klockan tre på eftermiddagen fick vi reda på att flyget är försenat.. åker imorn kväll istället för imorn bitti, orka. Resten av dagen var kaos. Jag och Micke åkte till Vasa och snackade med deltagarna om förseningen. Sen till Sabra och prata om förseningen. Sen till församlingen för att ringa alla föräldrar och prata om förseningen. Plus det att vi fått styra upp ett helt program för de 10 deltagare som kommer från malmö och göteborg. Jaja, vad ska man göra. Visst är det tråkigt men det är bara att, som vanligt, gilla läget!

Anyways. Väskan är nu så gott som packad och jag börjar bli riktigt laddad. När jag kom in i klassrummet på Vasa såg jag hur alla deltagarna lös upp som trafikljus i vinternatten. Sjukt kul att se att alla är laddade.
Imorn blir det en lång dag, men också en rolig dag. Deshe 08 börjar på riktigt. En del har väntat på den här dagen i ett år, andra i två år,  några i tre år och en del har kanske till och med väntat hela sitt liv. Jag är osäker på vilken grupp jag tillhör, men väntat har jag defiinitivt.
Årets resa kommer bli minst lika bra som förra årets, och det säger en hel del för förra årets var riktigt speciell(på ett bra sätt).
Hoppas bara inte flyget blir ännu mer försenat!  

Vi Ses På Arlanda!
Zucram

P.S: Ursäkta den fula bilden men det var det bästa jag kunde göra på tåget!

Ombyggnaden är nu nästan klar!

Stort tack till Ruben som bidrog med den nya fina loggan!

Äntligen är de här. Bilderna från Kaliningradresan ligger på nätet!
Klicka in på mitt http://picasaweb.google.com/marcusharlid för att titta på dem!
Enjoy

Zucram

Följande händelser tog plats på den Kaliningradska klubben Zjara någon gång under gårdagskvällen:

"Kom igen nu. Du klarar det" Tänkte Zucram medan han gick ut ur herrtoaleten.
"So what om de skjuter ned dig. Ingen vet vem du är här ändå. Du har inget förlora".
Han tittade sig omkring i klubben och fick syn på ett gäng ungdomar som antagligen var i hans egen ålder.
"Nu kör vi".
Med bestämda steg närmade han sig gruppen. Hjärtat dunkade, adrenalinet började pumpa.
"Hi, do you speak english?", frågade Zucram gänget.
"Yeas, i speak a little english." Svarade en av killarna på bruten engelska.
"I'd like to try something with you guys. If it is okey i have here a pack of cards", han tog upp kortlecken ur fickan, "and with your help we can try something really cool."
"Akej." Svarade killen medan de andra instämmde.
"Here, pick a card." Zucram vände sig mot en av tjejerna.
Tjejen tog ett kort, tittade på det och stoppade tillbaka det i lecken. Efter en blandning tog Zucram upp det översta kortet och visade för gruppen.
"Is this your card?"
"No". Hon såg lite besviken ut.
"Are you sure?" fortsatte Zucram. "Cuz if i just rub it gently against your shoulder,". Han gjorde som han sa."It slowly becomes the queen of hearts, your card".
Reaktionerna var tokiga. Ett högt "WOW", följt av en rad utrop av ord på ryska han inte kunde förstå. Däremot kunde han förstå de enkla, men ack så betydande "More, more" som hans publik utroppade.
Zucram lydde och fortsatte med att få hjärter damen att upprepade gånger gå in mitten av leken och dyka upp på toppen igen.
Under tiden började mer och mer folk samlas runt Zucram och hans publik. Efter ett tag kom till och med en av klubbens fotografer och knäppte bild efter bild av Zucrams "föreställning".
Publiken var som vildar, mer mer, ropade de efter varje trick. Zucrams älskade det. Han hade inte kännt såhär när han uppträdt på väldigt länge. Men, lika bra att sluta när man är på topp.
"one more, one more"!
"okey, but just one, then i've gotta go".
Zucram gjorde ett perfekt utförande av tricket "here, then there" och när tjejen öppnade handen och publiken insåg att korten bytt plats hördes ett jubel som fick flera huvuden längre bort att vända på sig.
Zucram stoppade ned kortlecken i asken.
"Have a great evening guys"
Han vände sig om och började gå tillbaka till sina svenska vänner. Ett stort och väldigt smil brädde ut sig över hans läppar.

Dagen började precis som dagen innan, med att vi åkte och åt lunch med Philip. Den här gången åkte vi till ett mera "amerikanskt" ställe som serverade lite blandad mat. Jag åt stek med grönsaker, fast grönsakerna kom 10 minuter efter steken, för de var tvungna att plantera dem först eller nått.
Efter detta började promenaddagen för mig och Simon. Som vi gick! Vi måste ha gått flera mil eller någon för vi gick i säkert 4 olika shoppingcenters och det var en massa gående där emellan.
Nåväl, vid 5 tiden kom våra trötta ben fram till det Svenska konsulatet och efter en liten stund, när Philip slutat för dagen, började kvällens äventyr.
Vi hade bestämt oss för att åka över till gränslandet Litauen och se hur det ser ut där. Men innan vi kom dit stannade vi något som kallas för näset (fråga inte på vilket språk!). Näset kan best beskrivas som en landremsa mellan en insjö och Östersjön. Det konstiga med det är att det bildats enorma sanddynor på båda sidorna trots att det hela egentligen är skog fram till vattnet. Det kan alltså bäst beskrivas som en blandning av Kazui Sand Dunes, utanför Eilat(för er som varit där)+ valfri sandstrand + valfri grön blomstrande skog, visst är bilden glasklar!
I alla fall, efter en hel del fotografering åkte vi i alla fall över gränsen till Litauen. Återigen passerade vi alla andra bilar och tog oss igenom utan större bekymmer.
Väl över märkte man direkt skillnaden. Vägarna var plötsligt körbara igen, husen var nybyggda och människor pratade engelska. Visserligen är Nida, den litauiska gränsbyn, en lite finare by men ändå.
I Nida avnötjs en mycket god trerättersmiddag bestående av toast med rysk kaviar till förrätt, kalv marinerad i plommon och öl till varmrätt och banan med chokladsås och nötter till efterrätt. Allt till det extrema priset av, håll i er nu, 250 kronor!
Väll hemma igen, en och en halvtimma senare, var det dags att gå ut och klubba igen. För att inte dra ut på det hela så kan jag sammanfatta med att kvällen var trevlig men fru fortuna inte log mot mig.

Efter 4 timmars sömn, vaknade jag imorse vid halv 10 för att gå upp och titta på millitärparaden.
I dag är nämligen segerdagen, en dag då Ryssland firar att de vann andra världskriget över nazi-Tyskland. Detta firas med pompa och stått och en stor militärparad (den är ännu större i Moskva) där både tanks och större missiler finns representerade. Vi hade hyfsade platser så jag kunde knäppa en hel del bra foton, om jag orkar kanske jag lägger upp dem här senare.
Efter paraden åt vi lunch med två av Philips arbetskamrater, bland annat självaste Generalkonsuln själv och sen var det en rask promenad hem för att krypa in i sängen igen. Man va ju lite lätt trött efter gårdagen.

Nu såhär vid 5 snåret på eftermiddagen börjar man sakta återhämta sig men är lite orolig för vad kvällens aktiviteter ska bjuda på. Vi ska först äta på en rysk restaurang med typisk rysk mat och sen är det utgång igen som gäller. Jaja, det är väll bara att dyka huvudförst i och hoppas på det bästa, än så länge har det ju gått bra!

Go kväll.
Marcus

Efter en lugn och trevlig natt vaknade jag till tonerna av ljuv musik? ja eller rättare sagt av att Simon sa att det var dags att gå upp, nästan samma sak. En dryghalvtimma senare kom Herr Konsulatanställd, iförd skjorta och manchesterbyxor (som den buisness meann han är), och hämtade oss för att gå och äta lunch. Ja pappa, det stämmer, jag åt ingen frukost idag, förlåt, jag vet att frukost är dagens viktigaste mål men lunchen fick bli min frukost.
Anyways, japansk mat Kaliningradstyle stod på menyn. Utan för den asiatiska restaurangen träffade vi några av Philips vänner från det Litauiska konsulatet. Vi delade bord alla 6 och åt en intressant lunch bestående av (för min del) 6 rullar med lax, en konstig sallad med ?kycklingkötbullar?(de såg mer ut som konstiga kneidlach), Lax/kyckling-soppa, och kyckling med nudlar. Till detta dracks äppeljuice. Smakade helt okej.

Efter lunchen skulle Philip tillbaka till jobbet så han släppte mig och Simon vid köpcentret Europa. Där inne hittade jag en fin lite vintage-aktig t-shirt med Super Mario motiv och Simon ett par nya fin-skor.
Efter en promenad i närheten kom Philip och hämtade oss för att ta oss till Konsulatet där vi skulle delta i det, vad jag antog vara, veckoliga personal fikat. Mycket trevlig. Ett glas vin och två tårtbitar senare och färden bar av hemåt.

Kvällen spenderades med hemmagjord caesarsallad och film/serier. All in all en mycket trevlig dag. Imorgon väntar en ny spännande dag.

Marcus

P.S. Ett intressant fakta om Kaliningrads trafik är att när bilar krockat med varandra får man inte flytta på dem fören polisen kommer. Detta tillsammans med det taskiga bilföreriet folk har här leder till att man titt som tätt ser två bilar mitt i en stor korsning eller liknande, vilket resulterar i trafikstockning och andra otrevligheter. Men vi visste redan att ryssarna var tokiga. Ta bara det faktum att de river lite i kvittona för att visa att varan är betald(!).
D.S.

Vi landade vid Gdansk flyplats vid halv tre tiden (give or take). Allt gick mycket smärtfritt och snart var vi på väg på de polska vägarna, mot Kalinigrad. Efter ca två timmars polsk bilfärd, underhållna av Johnossi, Kanye West, Mos Def och många andra, kom vi fram till gränsen mot Kaliningrad. Tack vare Philips politiska immunitet (diplomatpass for the win) fick vi åka före alla andra bilar i kön. Visserligen var de bara tre eller fyra till antalet men kön från Kaliningrad till Polen var åtminståne 500 meter lång, så jag ser fram emot diplomatpasset på hemvägen!
Ytterligare en eller två timmar och dagens mål var nått, Kaliningrad city (egentligen heter det bara Kaliningrad men det blir så svårt att särskilja på staten och staden då).
Tre stora pojkar som vi är var vi givetvis väldigt hungriga så vi beslutade oss för att äta middag (med tidsskillnaden var klockan redan halv 8:a) och slog oss ner på en av Philip rekommenderad restaurang. Två carppaccio, en grekisk sallad, en stek, ett ankbröst och en kyckling-på-thailändskt-vis senare och pojkarna Mankowitz, Reznik och Harlid var mycket mätta och belåtna.
Efter lite pengauttag och mat-och-dryck handling började kvällens festligheter i Philips lägenhet. En lägenhet som för övrigt får höga betyg i ungkarlslya. Det bjöds på öl, drinkar, chips och oliver innan vi beslutade oss för att ge oss ut i natten. Den kanske ryskaste nattklubben någonsin, med stripp-pålar med halvsnygga tjejer och 50 åriga gubbar som stöter på 20åriga tjejer, visade sig vara rätt död (det var ju trots allt tisdag) så vi gick in på klubbens Kasino och började lira blackjack. Minimiinsats 200 rubel (60 svenska typ) per hand. Vi satte oss ned med 600 rubel var, tre händer. Simon gick därifrån med 1200, jag med 1800 och Philip med 2000, plus varsin corona. Emma, Philips co-worker, ville inte spela, ännu (hon blev senare kvällens storspelare och vann hela 4000 rubel)? Lite dricka, lite dans och lite naket(!) senare och vi var inne på Kasinot igen. Den här gången började det inte lika bra, men slutade ännu bättre, för mig i alla fall. Gick därifrån med en total vins (hela kvällen) på 3600 rubel.
Kvällen avslutades med Belini och rysk kaviar i klubbens restaurang?

Sammanfattning av kvällen:
Jag gick in med 2000 rubel, kom ut med 5000 plus en hel del dricka och mat i kroppen.. Den här veckan kommer bli najs =)

marcus