Sådär. Då var vi tillbaka på Givat efter två långa dagar.
Vi började igår med en resa till Jerusalems Blindinstitut. Jag har inte varit där sedan min egen Israelresa 2001 så det var kul att få se stället igen. Där fick vi bland annat spela Goleboll (blindas motsvarighet till Fotboll) och se hur blinda lär sig vardagliga saker som att spela musik eller laga mat.

Efter institutet och en lunch åkte vi till Latrun, panzarvagns museet. Där fick vi se på pansarvangnar av olika slag och höra om hur israels panzardivision fungerar. Deltagarna fick även klätra lite på en Merkava - Den, enligt israel, bästa panzarvagnen i världen.

Numer tre på dagens aktivitet var Bar-Kochba grottorna. Detta var också något jag inte gjort sen min egen resa 2001. Jag kommer mycket väl ihåg det för då var jag rädd för att gå in, men när jag väl gjorde det var det så kul att jag gick in en andra gång. Iår var krälandet i grottorna lika kul. Jag försökte mig på lite eget grottutforskande och då jag visserligen imponerade på alla deltagare slutade det med ett köttsår på stortån för mig, men vem sa att berömelse var gratis?
När vi kom in på sista etappen av krälandet kännde jag dock litegrann hur paniken kom smygandes. Jag var nämligen sist i ledet av 45 personer och det gick riktigt sakta. Och med tanke på alla spel och filmer jag sett visste jag ju att det alltid börjar med att han som är sist i ledet "försvinner" och sedan hittas död och i flera bitar 45 minuter senare. Men jag var tvungen att vara stark, jag hade två oroliga flickor framför mig och om de skulle se ens en skimra av skräck i mina ögon skulle båda två toka, och så kan vi ju inte ha det.

Vid 7 kom vi fram till beduintältet i Kvar Hanokdim. Här bjöds det på en fin middag bestående av Lamm, ris och grönsaker. Efter middagen var det dags för kamelridningen. Jag och Leon delade på en kamel som inte riktigt ville hålla sig i ledet men som, efter lite påtryckningar av en av beduinerna, snällt föll tillbaka in.

Efter en kort introduktion av vad beduiner var och är satte vi oss kring en lägereld och sjöng sånger natten lång. Hade jag varit tjej hade jag tyckt att det var otroligt romantiskt, vilket var just vad både lotta och Josefa tyckte. I deras blickar såg man en djup saknad av deras pojkvänner.

Vi gick och la oss 11 (eller vi ledare la oss halv 1 typ) och gick upp 4 på morgonen. Efter lite tea and crackers satte vi oss på bussen för att åka till masada.
Vi han precis upp i tid för soluppgången. Det är alltid lika nervigt om man kommer hinna eller inte.
Väll uppe fick vi en guidad tur av Avital (vår guide under jerusalem) om hur livet på Masada var och hur sista striden där utspelades. Sen var det dags för Ormstigen.
En brandt, slingring och smal väg bestående av mestadels trappor är inte det bästa för mina knän men det gick bra ändå. Förutom att jag svettades floder kom jag ned oskadd (och så även alla andra). Vid Masadas fot avnjöt vi en välförtjänad frukost.

Efter frukost åkte vi till Nachal David, en kort hajk som slutar med en naturlig pool och ett fantastiskt vattenfall. Alla kastade genast av sig kläderna och hoppade i vattnet.
Efter nachal David blev det ett snabbt dopp i Döda Havet och sedan en snabb lunch och sedan tillbaka till bussen för att åka till Givat.

Och här sitter vi nu. Måste sluta skriva nu för jag ska gå och äta middag. Veckan som kommer är i alla fall en relativt lugn vecka där vi kan vila upp oss inför den kommande Norrveckan som börjar nästa måndag.

Nu följer ett bättre bildmontage av de senaste två dagarna. Två dagar, 350 bilder (alla är inte här).

//zucram