Är det verkligen redan dags? och: Grattis Pappa!
Pappa fyllde år idag (Grattis igen!) så vi var alla hemma hos mamma och pappa och firade. Många av gästerna var nyfikna på Deshe och jag fick spendera en stor del av tiden med att förklara varför resan är så bra. Men det var bara kul.
Pappa sa dock något som då inte spenderade så mycket hjärnkraft över men som nu verkar lite underligt.
Han tyckte att det hela hade gått väldigt fort och undrade om det verkligen redan var dags för Deshe igen...
Jag måste faktiskt hålla med honom (Det händer inte allt för ofta nu för tiden), det har gått väldigt snabbt.
Det känns som det var igår jag satte foten för första gången i min nya lägenhet, men det var i höstas. Det känns som det var igår Micke retade mig för att jag inte hade sökt till Deshe ännu och undrade hur kul jag skulle ha det i skolan i maj när alla åkte till Deshe, men det var i höstas. Det känns som det var igår jag skickade in min ansökan och det känns som det var igår jag hade min ledarintervju, men det var i vintras. Och det känns som det var igår ledarutbildningen startade, men, det var för flera månader sedan.....
Och nu är det alltså dags igen.. Om ganska exakt 7 timmar ska vi samlas på arlanda. Konstigt, jag kan knappt se det framför mig. Jag ser bara tidigare resors samlingar, på exakt samma ställe... Det är ju ändå trejde året jag åker nu.
Det är med blandade känslor jag går och lägger mig en sista gång innan resan. Jag är laddad, nyfiken på vad som kommer hända men samtidigt lite nervös och orolig. jag vet inte riktigt varför men så är det.
Jag har hört att om man är lite lagom nervös så presterar man bara bättre, så det kanske bara är bra att jag är lite nervös.
i alla fall, nu är det dags att stänga av den här datorn(jag tror inte den någonsin har varit avstängd så här länge förut) och försöka få lite sömn innan vi kör. För när vi väl sätter igång gäller det att köra på maxfart. Och snabbt går det. Snart sitter jag säkert här och skriver ett sista farvälinlägg bara timmar efter att planet landat på arlanda igen den 23 juni.
Men det kommer hända mycket innan dess!
Nu kör vi (igen). Deshe 09, resan som får dig att växa...
Stockholm out.
//Zucram
just det, får inte glömma Passet!
Pappa sa dock något som då inte spenderade så mycket hjärnkraft över men som nu verkar lite underligt.
Han tyckte att det hela hade gått väldigt fort och undrade om det verkligen redan var dags för Deshe igen...
Jag måste faktiskt hålla med honom (Det händer inte allt för ofta nu för tiden), det har gått väldigt snabbt.
Det känns som det var igår jag satte foten för första gången i min nya lägenhet, men det var i höstas. Det känns som det var igår Micke retade mig för att jag inte hade sökt till Deshe ännu och undrade hur kul jag skulle ha det i skolan i maj när alla åkte till Deshe, men det var i höstas. Det känns som det var igår jag skickade in min ansökan och det känns som det var igår jag hade min ledarintervju, men det var i vintras. Och det känns som det var igår ledarutbildningen startade, men, det var för flera månader sedan.....
Och nu är det alltså dags igen.. Om ganska exakt 7 timmar ska vi samlas på arlanda. Konstigt, jag kan knappt se det framför mig. Jag ser bara tidigare resors samlingar, på exakt samma ställe... Det är ju ändå trejde året jag åker nu.
Det är med blandade känslor jag går och lägger mig en sista gång innan resan. Jag är laddad, nyfiken på vad som kommer hända men samtidigt lite nervös och orolig. jag vet inte riktigt varför men så är det.
Jag har hört att om man är lite lagom nervös så presterar man bara bättre, så det kanske bara är bra att jag är lite nervös.
i alla fall, nu är det dags att stänga av den här datorn(jag tror inte den någonsin har varit avstängd så här länge förut) och försöka få lite sömn innan vi kör. För när vi väl sätter igång gäller det att köra på maxfart. Och snabbt går det. Snart sitter jag säkert här och skriver ett sista farvälinlägg bara timmar efter att planet landat på arlanda igen den 23 juni.
Men det kommer hända mycket innan dess!
Nu kör vi (igen). Deshe 09, resan som får dig att växa...
Stockholm out.
//Zucram
just det, får inte glömma Passet!
Kommentarer
Trackback
