Wow.. vilken dag. Helt otippat och därför helt fantastiskt.

Igår morse började dagen som vanligt med Tfila och frukost. Dock uppstod lite problem. Deltagargruppen skötte sig inte särskilt bra. Trots alla varningar om att vi eventuellt skulle ställa in Jom Yerushalayim, firandet av att vi efter 2000 år fått tillbaka Jerusalem. Vi ledare började bli riktigt oroliga om vi verkligen skulle kunna åka efter att gruppen sabbat både en och två uppräkningar efter flera ordentliga tillsägelser.
Men, trots allt bestämde vi oss för att detta är en "Once in a lifetime"-opportunity och att vi verkligen ville visa deltagarna detta fantastiska event.
Så klockan 3 började bussen rulla mot Jerusalem.

OBS! Vad som nu följer borde inte läsas, det borde upplevas. Återberättandet av Yom Yerushalaim är i princip omöjligt att göra ordentligt. Om man multiplicerar alla känslor och intryck som skrivs här med 1000 kommer man fortfarande inte i närheten...

Vi d 4 kom vi fram till Jerusalem och började gå mot Rikud haDgalim (Flaggornas Dans). Ett hav av människor med Israelflaggor som dansar och sjunger medan de går mot Kotel. Utan vår vetskap hade de iår dock ändrat vilken väg de tar så vi hittade inte till en början. Inte för att våra deltagare märkte det, de sjöng redan för fulla halsar. Jag körde mina numera klassiska "Ivdu" och "Od Yishama" (inte samma sak utan dig Daniel Fein) och sen var vi igång på riktigt.



Efter en liten stund hittade vi tåget av människor. Deltagarna hade aldrig sett så mycket människor på samma plats förut. Alla klädda i vitt och med israelflaggor i händerna. "Vänta bara tills vi kommer fram till Kotel" sa jag.
Vi hade lyckats hamna precis i början av tåget, där ett sjukt skönt israeliskt band spelade de klassiska judiska låtarna. Det  tog inte lång tid innan våra deltagare hade joinat in och börjat dansa som galningar. Jag var chockad. Tidigare år har vi ledare behövt tagga till deltagarna rätt ordentligt innan de fattar vad som händer och börjar dansa, men i år gick det nästan per automatik. Danserna blev bara bättre och bättre, andra joinade våra ringar och alla sjöng och skrek vi för fulla halsar (igen). Vi dansade i säkert en timma i sträck innan vi tog en liten paus.
Vid 6, halv 7 började tåget röra sig på riktigt mot Kotel...




Vid kotel bröt allt ut på riktigt. Flera tusen judar på den heligaste platsen i världen, haKotel! Alla där för att fira att att Jerusalem återigen är vårt. Ingen bryr sig om vem man är eller vad man göra eller vad man tjänar. Alla dansar med alla i ett enda stort glädjerus. Likaså gjorde deltagarna. Det var ren lycka.

Ganska såsnart efter att vi anlänt till kotel insåg jag vem det var som sjöng på stora scenen. Chaim Dovid. Ni vet, han den lilla korta religiösa mannen som kom och hade en tish med deltagarna på shabbes i jerusalem förra året (Deshe 08, ni vet vem jag talara om, Yamamay). WOW. Jag hade ingen anning om vem han va förra året men efter den där shabbaten i jerusalem har han blivit lite av en idol för mig. Jag gjorde det man inte fick göra (fast jag frågade Micke först). Jag avvek från gruppen. Jag tog min kamera och pressade mig igenom havet av människor tills jag kom så nära scenen det bara gick. 20x optisk zoom hjälper verkligen här! Jag tog säker 10-15 bilder på bandet och Chaim och spelade in ett klipp på 1.5 minuter där han sjöng(se nedan) . Helt fantastiskt.

I alla fall. Dansen fortsatte ända tills 11 tiden då det var dags att åka hem.
Som jag sa tidigare är det nästan löjligt att försöka beskriva det, det måste upplevas. Dock kan jag säga samma sak här som jag sa till deltagarna i bussen påväg hem, och jag ber om ursäkt till deltagarna från tidigare år men det är sant: Detta är den 5 resan i deshes regi. Jag har åkt på 3 av dessa. Av dessa tre har jag aldrig sett någon grupp tagga till och dansa och sjunga så mycket som årets grupp. Jag är så otroligt glad att vi tog med dem till Jom Yerushalayim trots allt och att de skötte sig otroligt bra när vi var där. Kol Hakavod!

Bussen hem var en trött buss. Men glad. Det är kommentarer som: "Jag kommer aldrig glömma detta" eller "Jag vill aldrig åka tillbaka till Sverige", som får en att komma tillbaka och jobba Deshe år efter år.
Wow, vilken kväll.

Idag är en ny dag. Just nu har deltagarna hebreiskalektioner och efter lunch väntar en skön och avslappnande strand. Sen är det shabbes. Vår första shabbat tillsammans. Efter att ha sett vad deltagarna kunde leverera igår finns det ingen tvekan om att shabbes-stämningen kommer vara så hög som möjligt ikväll.

Shabbat Shalom!
//Zucram

PS. Här kommer klippet från Yom Yerushalayim som jag filmade igår. Det är ett smakprov på vad Yom Yerushalayim kan erbjuda!



Chaim Dovid

PPS. Jag undersöker för tillfället möjligheterna för att skapa någon form av prenumerationsmöjlighet för bloggen. Om du vill ha ett email varje gång bloggen uppdateras skicka ett mail till [email protected] med ämnesraden "Prenumeration på Zucram.com" så ska jag försöka fixa resten.