Så resan börjar lida mot sitt slut. Men än är det inte över. Vi har en hel, fullspäckad dag kvar framför oss.

 

Dagen som varit har varit intressant. Tyvärr blev inte allt som planerat (fråga era ungar om ”change of plans”). Vi skulle först till Rosh Hanikra, så nära libanon-gränsen man kan komma men det ströks redan igår på grund av lunchproblem. Så istället var planen att vi skulle till Naharia och gå runt i ett sista kanyon (köpcenter) innan resan var slut. Tyvärr märkte vi ganska snart efter att vi givit oss av ifrån hotellet att det var någonting fel på bussen. Trots allt vatten Chen (för förare) hällde på kylaren överhettades motorn igen efter 10 minuter. Dryga 45 minuter ifrån hotellet gav han upp och svängde in på vägkanten. 2 timmar senare kom ersättningsbussen. Så vår vistelse i Naharia blev kort. Lunch och 1 timmas shopping, det var allt.

Eftermiddagen var ensamt tillägnad snapplingen. 2 och 2 gav sig deltagarna ut över klippkanten och började klättra och fira sig ned till botten, 25 meter längre ned. Det tog tid men det var väldigt roligt. Efter snapplingen hajkade vi oss sakta uppför berget igen i bergsgetternas spår (och avföring). Vi hade faktiskt turen på vår sida och fick gå bara några meter ifrån en hel flock med getter.

 

Det tog närmare 3 timmars bussfärd men nu är vi åter på vårt trygga Givat. Imorgon väntar som sagt nya aktiviteter.

 

Ett ord om de närmaste dagarna. Imorgon kommer jag nog inte ha tid att skriva något inlägg för det är så mycket annat som måste göras. Det vill inte säga att det här inlägget är det sista. Så fort jag kommer hem (och har fått sova lite) ska jag lägga upp en massa bilder från min kamera och kanske skriva lite om sista dagen och resan i helhet. Så sluta inte läs ännu!

 

God Natt

Zucram

Så som ni vet har jag inte kunnat skriva på ett par dagar på grund av dåligt internet.

Här kommer i alla fall en liten återblick på veckan som varit.

 

I tisdags var vår första riktiga norrdag. Vi började dagen med en hajk uppe på ett berg nära Tiberias. Dagen fortsatte med att vi gick runt i Zipori och såg hur en stad där både judar och rommar bodde tillsammans efter templets förstörelse.

Efter Zipori badade vi i Kineret och sen klev vi på Partybåten. 1 timma av sång och dans mitt på kineret. Sjukt kul.

Vi avrundade dagen med middag i tiberias.

 

I Onsdags började vi också med en hajk, vi vandrade längs med en av jordanflodens bifloder. Efter hajken kom dagen (kanske veckans) höjdpunkt. Kajaker i jordanfloden. Ett par kilometer av vattenkrig, badande, myteri och mera vattenkrig. Jag tog över åtminstone två andra båtar och puttade i säkert 10 deltagare i vattnet. Allt på skoj, självklart!

Vi avslutade onsdagen med Chamat Gader, varma naturliga källor där man också har en krokodilfarm. Vattnet var 44 grader varmt och det var säkert lika varmt i luften. Men kul var det i alla fall!

 

Torsdagen var en lugnare dag. Efter en kort vattenhajk på morgonen åkte vi till en gammal rekonstruerad talmudisk by för att uppleva hur man levde på den tiden. Efter lunch åkte vi upp till The Golan Heights Winery och fick se hur man gör vin i Israel och även smaka på två viner, ett rött vin och ett vitt vin.

Vi fortsatte med en film om Golan och sen pratade vi om hur Golan förändrats efter alla krig de varit med om. Till sist såg vi filmen OZ77 om Yom Kippur-kriget med verkliga bilder och ljudupptagningar från radiokonversationer mellan stridsvagnar.

 

Gårdagen (fredag) började med Sfat, en av Israels heligaste städer. Vi besökte olika synagogor och fick bland annat se en 500 år gammal torarulle.

Efter att ha vandrat runt på Sfats marknad och ätit lunch åkte vi till en snabb hajk uppför ett berg med en naturligvattenkälla.

Efter det åkte vi till Chispin, vårt nya boende över Shabbat, och firade Deshe 08:s sista Shabbat. Stämningen var på topp och trots att vi i stort sett varit vakna i 4 dagar i sträck (det känns så i alla fall) så höll shabbesmiddagen på ända in till midnatt.

 

Shabbat idag har varit mycket trevligt. Vi hade vår sista shabbesshacharit i morse och vi lyfte verkligen taket med våra sånger.

Efter lunch var det som vanligt vila ett par timmar. De flesta av deltagarna valde att spendera den solandes på gräset, det gäller att optimera soltimmarna såhär på slutet av resan.

Vid 4-tiden åt vi lite mellis, kakor och te, och sen lekte vi lekar och berättade historier ända fram tills middagen klockan 7. En middag som precis som de tidigare måltiderna var fylld av sång.

 

Efter Havdala åkte vi till Tiberias där deltagarna fick lite fritid och fick gå på marknaden och shoppa.

Nu är klockan halv två snart (det är därför det här inlägget kan kännas lite ostrukturerat) och barnen har gått och lagt sig ganska nylignen.

 

Imorn väntar den stora utflyckten. Snappling. På kvällen åker vi tillbaka till Givat Washington för att börja förbereda oss inför hemfärden på måndag kväll…

 

Tyvärr är jag för trött för att lägga upp några bilder, kanske kommer imorn!

 

God Natt (nu ska jag sova!)

 

Zucram

Jag har typ inget internet här så det är därför jag inte skrivit på några dagar. Norrveckan är jättehäftigt och jättevarmt, alla mår bra fast vi är lite trötta.återkommer med mer info så fort jag får internet igen. Zucram

Ah, norra Israel. Norra, varma Israel. Norra, varma, fuktiga Israel. Norra, sjukt fuktiga, sjukt varma men ack så sjukt vackra Israel. Idag tog bussen oss ända från Givat Washington till kibbutzhotelet ohelo vid stranden av kineret (genesarets sjö, samma sjö som det sägs att jesus gick på vattnet på).

Inte direkt dock, vi gjorde ett par stopp på vägen.

 

Efter att ha åkt från Givat vid 1 tiden körde vi norrut i 1 och en halv timma tills vi komm till atlit en flyktingförläggning som britterna hade på 1940 talet när judar kom till Israel efter förintelsen. Från ett läger till ett annat…

 

Nästa stopp var Sdot-Yam, kibbutzen där poeten och fallskärmsjägaren Chana Senesh bodde. Det var hon som skrev Eli Eli. Vi såg en kort film om henne och sen gick vi ned på stranden och sjöng Eli Eli. Efter det fick två tredjedelar av deltagarna vara Israeler och en tredjedel britter. Målet var för Israelerna att ta sig från punkt A till punkt B utan att Britterna får tag på en.

 

Sen kom  vi hit, till Ohelo, och åt middag. Efter middagen lekte vi lekar med våra nya guider. Egentligen är det en guide och en vakt men de känns nästan som två guider. Båda pratar jättebra  engelska och är mycket trevliga. De har lovat att lära oss en ny mening på hebreiska varje dag. Dagens mening var ”Ma Hamatzav Achi?” – Hur e läget brosan?

 

Imorn väntar hajker, partybåtar och bad i kineret.

 

God Natt

Zucram

 

 

P.S här kommer lite diverse bilder.. en del från idag en del från tidigare.

 

Idag har vi haft vår sista givatheldag. Det känns konstigt att börja räkna ned nu, bara en vecka kvar tills vi kommer hem.

Idag tog vi det lugnt. Hebreiska för deltagarna hela förmiddagen. Själv spenderade jag varenda minut av min fritid (och det var inte mycket) att rädda min Ipod som helt plötsligt tappat all musik. Jag lyckades rädda den dock.

Efter lunch hade vi den klassiska bad/sport aktiviteten när killarna först har bad och tjejerna först har sport, sen byter vi. Vi pratade också, i kill- och tjejgrupp, om hur resan varit hittills och hur vi ska vara på sista veckan.

Efter middagen var det dags för Operation against Assimilation, eller med andra ord Speed-Dejting. Tjejerna cirkulerade runt killarna och diskuterade ämnen som ”om jag hade en superkraft vilken skulle jag ha” eller ”Carolina Gynning eller Robinson-Emma” men också mer seriösa ämnen som ” Var är jag om tio år” och ” Hur många barn ska jag ha och vad ska de heta”. Deltagarna verkade ha väldigt kul och kanske gnistrade det till lite mellan vissa, vem vet.

Precis innan läggning ikväll har vi delat ut årets upplaga av Deshe-mjukisbyxorna och nu, iförda de nya byxorna, packar alla deltagare inför morgondagens resa till norra Israel.

 

En vecka kvar. Som man säger, Tiden går fort när man har roligt!

 

God Natt

 

Zucram

Först och främst vill jag be om ursäkt för att jag inte har skrivit på ett par dagar. Jag vet att det är en del som läser bloggen och ni har säkert blivit besvikna när ni upptäckte att senaste inlägget är 5 dagar gammalt, det blev i alla fall jag. Jag har däremot en bra ursäkt. Först var jag ledig (tyvärr spenderade jag första delen av ledigheten tittandes på Sverige-Ryssland, inte en så bra start på ledigheten) och sen har jag haft fullt upp att ta hand om alla deltagarna.

 

Men nu är jag tillbaka på skrivandets väg. Hoppas jag i alla fall, vi åker till norr på måndag och jag vet inte hur internetmöjligheterna där är, men jag ska göra mitt bästa.

 

Vi har i alla fall nyligen avslutat en mycket trevlig shabbat.

 

Efter ett kort strandbesök igår tog vi emot Shabbat genom att davna Kabbalat Shabbat med hela Givat Washington. Vi hade en trevlig shabbesmiddag med mycket sånger och stämningen verkade vara på topp.
Imorse hade vi en fet sovmorgon (vi gick upp vid 10) och sen en trevlig Shacharit i Synagogan. Tfilans höjdpunkt måste varit Philip Lebenswerd som lajnade ur Toran och också läste haftaran. Det var Philips Bar-Mitzva text och vi belönade hans sjungande med att sjunga Mazeltov och kasta godis på honom. Jag antar att han tyckte att det var som att bli bar-mitzva igen. Förresten får ni som inte är helt på det klara med vad ord som Schacharit, tfila och lajnen betyder ursäkta mig men det är inte mycket jag kan göra åt saken.

Efter lunchen hade vi den klassiska shabbatvilan där de flesta verkar ha vilat, det gjorde i alla fall jag.

Eftermiddagen flöt på och efter lite lekar, sång, kakor och läsk hos Fanny (vår värd här på Givat) åt vi middag.

Nu såhär efter Havdala sitter deltagarna och kollar på film, Remember The Titans. Jag passade på att smita iväg för att skriva detta inlägg.

Imorgon ser vi fram emot en lugn och skön vanlig Givatdag, den sista på resan om jag inte missminner mig. Det börjar dra ihop sig mot hemkomst…

 

Shavoa Tov

 

Zucram

Förlåt för att jag inte skrev igår, men söderveckan tar lite lätt på krafterna så jag orkade helt enkelt inte!

Anyways, here’s whats happened:

Vi lämnade Ketura igår vid 16 tiden. Äntligen skulle vi åka till sanddynorna.

Efter en kort hajk kom vi upp på toppen av något mitt emellan en stor kulle och ett litet berg. På ena sidan, sten, sten och sten. På andra sidan, den finaste sanden ni kan tänka er. Vi dök i och lekte tills vi inte orkade mera. Sen fick alla gå åt varsitt håll, sätta sig ner och titta ut över öknen. Några skrev dagbok och andra satt bara tysta.

 

Middagen åts några minuters gång från sanddynorna. Vi fick göra våra egna pitabröd och äta dem med sallad, humus och annat gott (är det inte alltid annat gott i närheten). Men så fort jag såg jordnöts- och chokladsmöret på bordet kunde jag inte låta bli. Jag bakade snabbt ett till pitabröd och sen gjorde jag en gammal klassiker i familjen Harlid, en singapore-sling-special upsidedown (pappa förstår vad det innebär). Sjukt gott och passade sjukt bra på det nybakade varma brödet.

Vi kom fram till Hotel Adi i eilat sent på kvällen och gick och la oss på en gång.

 

Idag gick vi upp tidigt, för ovanlighetens skull, och hajkade i bergen. Efter hajken åkte vi tillbaka till hotellet, åt frukost och åkte till nästa destination. Akvarielandet. En liten vattenpark med massa tropiska koraller och exotiska fiskar. Mina personliga favoriter är de gröna sköldpaddorna som kan bli 200 år gamla och väga över 300 kilo, de är inte direkt små.

Vi spenderade eftermiddagen vi stranden och åkte bananbåt och luftmadrass efter en motorbåt. Mycket lyckat.

 

Nu ska vi alldeles strax äta middag och sen ska vi ner på stan och promenera, shoppa ha allmänt trevligt.

 

Imorn åker vi tillbaka till Givat. Tror inte det blir något inlägg då för jag ska va ledig imorn kväll till torsdag, en välbehövd ledighet!

 

Zucram

Morgonen började tidigt! Halv 6 väckte vi barnen för att klockan 6 börja med desert arts workshop. En workshop som gick ut på att alla blev uppdelade i olika grupper enligt deras önskningar i fredags. Varje grupp fick prova på något speciellt. Vi hade korgvävning, sandmålning, filmskapande och mosaikbyggande. Efter en förmiddags arbete presenterade de sina prestationer för varandra. Mycket lyckat.

 

Efter lunch var det så varmt att vi inte kunde göra mycket. Istället öppnades poolen och vi hade ett par underbara timmar med sol och bad (bilder nedan). Tyvärr måste jag meddela att det blev en del som brände sig litegrann i den stekande solen.

Vid halv 5 tiden fick deltagarna lära sig hur man planerar en kibbutz i glass och sen hajkade vi upp på ett närbelagt berg för att titta ut på kibbutzen.

 

Kvällen började med en barbecue som bjöd på hamburgare, korv, pommes frites och andra läckerheter.  Efter detta presenterade vi en gammal klassiker. Mördarleken. Alla får varsitt namn och ska utan att någon vet det döda den andra (genom att säga pang, pang, du är död) och sen fortsätta med att döda sitt offers offer. En mycket kul lek som gör att alla blir lite lätt paranoida.  Medan jag skriver detta sitter jag och funderar på hur jag ska döda mitt offer på ett så grymt sätt som möjligt!

 

Vår vistelse här på Ketura har kommit till sitt slut. Imorgon kväll åker vill till Eilat. Men först, de omtalade sanddynorna!

 

Låt spelen börja!

Zucram

 

Följande har hänt:
Efter en vanlig Givat förmiddag begav sig Deshe 08 söderut för att uppleva den israeliska öknen. Kvällens mål var Kfvar Hanokdi, beduintälten på gränsen till jehudaöknen. Där fick alla uppleva den beduinska livsstilen. Vi började med att rida på kameler och åsnor. Efter det fick vi dricka kawa medan de som bodde där berättade om hur de lever sitt liv. Efter det åt vi middag och sen hade vi lägereld. Deltagarna gick och la sig tidigt för vi skulle upp tidigt imorse. Jag, Misha, Daniel och Micke gick iväg en liten bit från oasen och tittade på stjärnorna och pratade om livet.

Imorse gick vi upp tidigt. 4 på morgonen tidigt. Vi var tvungna att gå upp så tidigt för vi ville vara uppe på masada innan soluppgången. Nät och jämt han vi. Mycket vackert. Resten av dagen spenderades med runtur på masada, hajk med bad i naturliga poler på Nachal David och bad i döda havet.

Nu är vi på Kibbutz Ketura där vi ska spendera de närmsta dagarna. Jag ser som vanligt väldigt mycket fram emot Kazui Sandhögarna, stora sandhögar med enormt fin ökensand som man kan bada i!

Shabbat Shalom!

Zucram

P.S. Dagens hjälte är otvivelaktigt Philip Lebensvärd som trotsade smärtan av en nyopererad stortå för nageltrång och gick rampen upp för masada och ormstigen ned! Starkt jobbat.

Här e dagens bilder!

I lilla ryggsäcken packar man allt man behöver för torsdag och fredag. Detta vill säga sina vanliga kläder. Rekommenderat att man har hajkskor på fötterna för att man ska slippa ta med sig extra skor i bussen.

Till Torsdag och Fredag:
• Hajkskor
• Extra underkläder
• Badkläder
• Ombyte efter vattenhajk
• Handduk
• Hat
• Solkräm
• Tfilin, Talles, Kippa, Siddur
• Kamera
• Hygienartiklar
• 4 liter vatten

Till den stora väskan(fem nätter):
• 6 underkläder
• 6 strumpor
• Finskor
• Hygienartiklar
• Jeans
• Shabbatkläder
• 6 T-shirtar
• 1 tröja
• 6 shorts

Har säkert glömt något…

Zucram

Det har varit en lång dag idag! Bussen kom direkt efter frukost och hämtade oss. Dagens mål var Tel Aviv, första anhalten Beit Hatfozot, Diasporamuseet. Vi bjöds på en guidad tur genom judarnas historia i diasporan, från andra templets förstörelse till utropandet av staten Israel 1948.
Efter museet var det dags för lunch. Vi åkte till Canyon Ramat Aviv (ett köpcenter i förorten med samma namn) och åt kinamat. Jag måste säga att Israel borde hålla sig till Israelisk mat, eller åtminstone mellanösternmat, för kinamat kan de i alla fall inte göra. Men deltagarna åt och verkade gilla det så det är ju bra.

Vi fortsatte dagen med att åka in till centrala Tel Aviv och ge deltagarna fritid. Det var inte helt fritt för de fick dela in sig själva i grupper om 8 och sen gick varje grupp med en ledare från Dizengoff till Opera Tower.
Min grupp fick uppleva det kulinariska Israel, vi åt Sabich och Schwarma, SkoIsrael, Isak SL köpte nya converse och HörlursIsrael när Jakob köpte nya hörlurar. Sen var det dags att samlas.
Efter en rask promenad i Jaffo fortsatte vi till nästa museeum, Indepencence Hall. Samma plats, samma möbler och samma känsla som när David Ben Gurion utropade staten för 60 år sedan. Ganska mäktigt, tyckte både jag och deltagarna.

Ikväll har alla precis kollat på Sverige matchen, men jag som inte är särskilt intresserad av fotboll har softat på rummet med garinim och film. Grattis till segern dock Sverige!

Go Sverige!

Zucram

P.S. här kommer lite bilder, dagens tema var hoppande barn och närbilder.

Några av oss sitter i datasalen och förutom att vi hade en jättefin dag med ett enormt kul vattenkrig i mitten (jag startade allt med en enorm hink med vatten över några deltagare har jag inte så mycket mer att säga. Därför tänkte jag att alla deltagare i datasalen ska få säga varsin mening. Här kommer det:
Liam: Marcus är kool.
Britt: Britt är bäst.
Stephie: Hej alla från mig!
Daniela: Det är sjukt kul här!
Sara: Jag saknar mina föräldrar!
Sofi: Jag ser fram emot Eilat, puss alla.
Jessica: Mamma och pappa får verkligen inte glömma min födelsedag och måste mata sushi för han har blivit smal.
Emilia: Resan är jätterolig.
Caroline: Enorma myror dör inte när man trampar på dem.
Philip: Jag saknar flight-simulator och jag vill flyga och
Avi (vakten) försökte kapa min stortå (lyckades ej). Anna: Jag kan inte komma på något.
Ruben: Deshe är grymmaste resan någonsin och Mayan äger som guide.

Jag har haft en del problem med internet de senaste dagarna. Vandrarhemmet i Jerusalem hade inget internet och självklart så när vi kom tillbaka till Givat i eftermiddags hade de stängt av nätverket. Dock lyckades jag hitta någon typ av spöknätverk som finns i krokarna och har nu fixat internet. Vad gör man inte för bloggen?
I alla fall. Jag har inte så mycket tid så jag ska hålla det kort. Shabbes i gamla stan i Jerusalem var fantastiskt. Vi davnade både kabbalat shabbat och mincha vid kotel tillsammans med massor med andra människor.

Idag har vi varit på stranden och nu har deltagarna datortid. Om 15 minuter ska vi träffas inför shavout som börjar då. Hoppas alla där hemma har haft en bra helg. Har hört att vädret hemma är jättefint.

I veckan väntar ett par lugna dagar på Givat och i Tel-Aviv och på torsdag börjar söderveckan, en vecka fylld av allt som den israeliska öknen kan bjuda på!

Chag Sameach!

Zucram

Idag var en lång dag. Vi började morgonen med en hajk på en eller två timmar. Det var varmt idag. Åtminstone 40 grader i solen. Hajken tog oss nedför ett berg och vi lärde oss om olika frukter som växte i området och hur man odlar växter med minimal vätskekonsumption.

Efter hajken åkte vi till ett köpcenter och åt lunch. Årets första shwarma b?lafa. Sjukt gott. På frågan vad han tyckte om sin första shwarma b?lafa någonsin svarade Liam Sallmander att den var riktigt god. Mycket godare än kebaben hemma.

 

Efter lunch åkte vi till Har Hertzel (Hertzelberget). Där ligger många framstående Israeliska människor begravda. Premiärministrar, borg mästare och vetenskapsmän men framförallt så ligger stora delar av den israeliska armen begraven där. Vi gick omkring där i över två timmar och fick höra fantastiska och fruktansvärda historier om krig och fred. Sionismen växte för varje steg man tog.

Vid foten av berget ligger Hertzelmuseet. Och medan halva gruppen fick uppleva det audio-visuella museet om Hertzels liv fick andra halvan prata med en livs levande soldat som Misha hade tagit dit. Han berättade om hur det var att göra armen och om hur det var att göra Alia till Israel. Killarna ville för det mesta veta saker om hans vapen medan tjejerna mest tyckte han var snygg. Men alla verkade tycka att det var mycket intressant. Efter ett tag bytte de två grupperna.

 

Kvällen avslutades med middag på Burgers Bar i centrala Jerusalem och en shoppingrunda på Ben Yehuda gatan, en av Jerusalems största gator.

 

Jag vill avsluta kvällens inlägg med ett par tankar som jag funderade över medan jag gick runt på Har Hertzel och såg alla gravar. Jag skrev ned dem på min mobiltelefon eftersom det var det enda jag hade till hands.

 

"Jag slås av tanken om vad jag gör i Sverige. Här går jag, bland tusentals döda soldater, en del inte äldre än 16, som alla dog bara för att jag skulle kunna uppleva det här landet idag. Jag tror aldrig jag har hört talas om ett folk som är så patriotiska att de offrar sina liv för att andra, icke-israeler, ska få en chans att smaka på detta land. Och vad gör jag? Jag lever i mitt trygga Sverige, ett land jag inte känner som MITT land och som jag inte vill försvara. Men inte heller Israel vill jag försvara, inte för att jag inte älskar landet, för det gör jag. Nej, jag vill inte försvara Israel för jag är för feg, jag vågar inte. Jag menar hur självisk får man bli?

Hillel sa: behandla andra som du själv vill bli behandlad. Men innebär inte det att vi då har en skyldighet att behandla andra som de behandlar en själv? Borde inte jag ställa mig upp för det här landet för att andra ska få se det, som de döda har gjort för mig?

Ibland skäms jag över mig själv!"

 

Sov Gott

Zucram

Dagens inlägg kommer att se lite annorlunda ut. Istället för att jag ska berätta om vad som händ idag tänkte jag att jag skulle "intervjua" en av deltagarna och se hur hon eller han upplevt den första veckan. För i dag är det precis en vecka sen vi kom hit.

 

Men först bara ett snabbt referat om dagen. Idag var vi först på Högsta Domstolen och fick en guidad visning där vi bland annat fick se en pågående rättegång. Efter det åkte vi till Menachem Beggin museet och fick en inblick i en av Israels premiärministrars liv.
Nästa sak på schemat var Beit Gouvrin, arkeologiska utgrävningar. Kvällen avslutades med Koteltunnlarna.

 

På bussen på väg till koteltunnlarna satte jag mig bredvid Jessica Svensson. Jag tänkte att jag behöver någon som kan prata mycket för mitt lilla projekt. Jessica var den perfekta kandidaten.

Jag frågade henne vad hon tyckte om veckan som gått och hon svarade att den hade varit bra och att det är kul att alla är tillsammans. Hon tycker gruppen har en bra sammanhållning och att det är bra.

Vi fortsatte prata och jag frågade vilka utflykter hon tyckte mest om. Jag fick ett ganska väntat svar. Kotel. Jessica berättade om hur hon i Sverige in kände sig särskilt judisk eller att hon inte tillhörde något men när hon kom till Kotel kände hon sig som hemma.

Beit Gouvrin (dagens utflykt) var en annan utflykt som Jessica gillade. Att vara först på plats och hitta 2500 år gamla föremål var en häftig känsla.

Vårt samtal gick vidare och vi pratade om Yom Yerushalayim och hur hon känt adrenalinet flöda under den kvällen. En oförglömlig kväll. Jessica berättade också om hur hon såg fram emot öknen och Masada men var samtidigt lite orolig för hur hon skulle orka med allting. Det är ett snabbt tempo på resan och man är konstant trött.

Sakta men säkert flöt vårt samtal in på andra saker medan bussen rullade vidare i Jerusalemkvällen och vi kom in på ämnen som bilförare och kinesisk kommunism. Jag vet inte hur vi kom in på de ämnena men en annan sak vet jag: Jessica verkar stortrivas på Deshe och detsamma gäller även för de andra deltagarna.

 

Så där har ni det. Tankar om resan från en av deltagarna. Kanske blir det flera sådana här inlägg om folk vi? kanske får ni bara höra mina tankar i fortsättningen. Vem vet.

 

God Natt

Zucram

Sovmorgon. Alla fick en välförtjänt sovmorgon efter gårdagens festligheter så vi gick upp vid halv åtta. Efter en jättefin tfila (tack Daniel) och en ordentlig frukost åkte vi till Tayelet Haaz. Temat för dagen var 1967 och sexdagarskriget så Tayelet Haaz verkade som en bra plats att börja på. Där ser man nämligen gränsen som delade Jerusalem mellan Israel och Jordanien mellan 1948 och 1967.

Efter en rask promenad och mycket information om området och Jerusalem under den tiden tog bussen oss vidare till Meah Shearim (De hundra portarna). Meah Shearim har visserligen inget med sexdagarskriget att göra men vi klämde in det på dagens schema ändå.

Next up på schemat var lunch (pizza) och Hebrew University. Tyvärr fick vi vänta en hel del innan vi fick gå in på Hebrew U därför att säkerhetsvakterna väntade på en buss med 52 personer och inte 52 personer gåendes till fots och vi hade lämnat bussen en bra bit därifrån så satte oss ned på gräset och tog det lugnt medan passande åtgärder togs vid.

På gräset tog jag en hel del häftiga närbilder på ögon som jag ska försöka lägga upp tillsammans med andra bilder. Jag vet att de egentligen inte har något med deshe att göra och man kan inte se vems ögon det är men dem e så häftiga att jag måste lägga upp några ändå!
Det häftiga är att man kan se spegelbilder av det som finns runt om kring om man zoomar in i ögat. Måste erkänna att min kamera blir bättre och bättre för varje dag jag har den. Jag har redan tagit nästan 500 bilder och det har bara gått en vecka! Förra året tog jag kanske totalt 500 bilder!

 

I alla fall. Hebrew U var trevligt. Finns inte så mycket att säga förutom att de har en otroligt vacker synagoga som har utsikt över hela Jerusalem med Kotel och tempelberget i mitten.

 

Efter Hebrew U åkte vi till familjen Horden (Stockholms förra rabbin) i Mode?In. Precis som förra året var det som att kliva in i gästvänligheten självs hus. Mat i mängder och mycket trevlig stämning.

Vi satt på hans altan och sjöng sånger tills stjärnorna kom fram och lös över oss.

 

På ett lite mera personligt plan vill jag tacka alla er som läser min blogg. Det värmer i hjärtat när jag ser att över 200 unika personer har varit inne på denna sida på bara 2 dagar och mer än 600 personer sen resan började. Jag har ingen aning om vilka alla är men stort tack ska ni ha.

 

Extra stort tack till alla er som skrivit så fina kommentarer, både här och på deshe-hemsidan. Det gör en gammal desheledare gott att få läsa så fina ord om sig själv. Tack ska ni ha!

Vi ses imorn!

 

Zucram

Detta blir ett långt inlägg med flera bildmontage så sluta inte läsa förens ni ser att inlägget tar slut!

Okej, mycket har hänt. Och när jag säger mycket så menar jag MYCKET. På grund av att hotellet i Jerusalem ville ha 100 kronor om dagen för internet och min ekonomiska situation inte tillåter det har jag inte kunnat skriva på en eller två dagar. Detta är löst nu då vi idag hittade ett ?gratis? wi-fi nät att ?låna?. Men vi börjar från början igår morse.

1:a Juni! På morgonen lämnade vi Givat för att åka till en ORT skola och träffa lite Israeliska ungdomar. Besöket var kort men intressant. Våra ungdomar fick leka lekar och göra övningar tillsammans med Israelerna, intressant som sagt.
Efter ORT vände bussen mot öster och vårt slutgiltiga mål, Den Gyllene Staden, Tzion, Jerusalem. Första stoppet i Jerusaelm: Tempelinstitutet. Ett museum som inte är något riktigt museum. Det är nämligen så att allt man har i Tempelinstitutet är inte kopior eller gamla reliker utan nytillverkat, redo för användning när vi sak bygga det tredje templet. Mycket intressant.
Efter detta gick vi till de södra utgrävningarna och fick bland annat en virtuell guidning av det andra Templet. Sjukt koolt faktiskt.

Sen kom vi till dagens höjdpunkt. The Western Wall, The Wailing Wall, Klagomuren, HaKotel. För mig är det alltid lika speciellt att komma till Kotel. Jag har varit där åtminstone fyra gånger tidigare men varje gång känns det som första gången jag är där. Att vara på den platsen som otvivelaktigt är så nära det går att komma templet och det heligaste heligaste ger mig alltid en känsla av tillhörighet och en känsla av ett enormt arv.
Visserligen var det en fantastisk upplevelse för mig men jag kan bara minnas tillbaka till den riktiga första gången jag var där (på min israelresa 2001) och försöka förstå hur de som är där för första gången känner. De fick gå med stängda ögon, ledda av vänner ända fram till muren och inte öppna ögonen förens de är 30 centimeter ifrån den. En helt otrolig upplevelse.
För ganska många så starkt att de brast ut i gråt. Känslorna vällde över dem och tårarna rann ner för deras ansikten. Jag tror inte det var en enda tjej som inte grät men även på killsidan kunde man se ett och annat blött öga. Vi davnade mincha, backade sakta bak från Kotel, kramade om de som behövde kramas om och gick därifrån. Ytterligare ett oförglömligt minne skapat.

På bussen tillbaka tog jag tillfället i akt och med hjälp av alla deltagarna ringde vi till Sverige och sjöng för min lillasyster som fyllde 16 igår, Grattis i efterskott Gabbi, Du är världens bästa lillasyster!

Väl framme vid hotellet åt vi middag och avslutade dagen med bad och bastu.



2:a Juni!
Imorse vaknade vi tidigt! Kvart i 7 gick vi upp. Vi hade en väldigt liten tidslucka att passa i Davids Stad annars skulle vi missa 3D-filmen. Vi hann! Ungarna tyckte filmen va jättehäftig, jag fick ont i ögonen, tror jag satt för långt fram eller nått.
Efter detta började vi vandra neråt i Davids stad (som är byggd på en sluttning ) och snart nådde vi Hezkias vattentunnel . Historien om vattentunneln är otrolig, men alldeles för lång för att gå in på här, ni får åka på Deshe 0X istället! Eller googla det!
I alla fall. 20 minuters gående i vattentunneln som är helt kolsvart (om man bortser från alla våra ficklampor), rätt så trång på vissa ställen, och med, för det mesta, vatten upp till knäna (beroende på hur lång man är). Jag har varit där förut men det var lika häftigt den här gången, det tyckte deltagarna också!

Lunch åts på Burger King i Kanyon Malcha där jag också passade på att fixa min klocka som pajat.

Efter lunch var det dags. Det var dags att fira 41 år av befrielse. 41 år av en egen, judisk, huvudstad. 41 år av lycka! Yom Yerushalayim.
Yom Yerushalayim är svårt att beskriva. Det måste upplevas. Men jag ska göra ett försök. Tänk er ett hav av judar, som tillsammans har strömmat ut på gatorna för att tillsammans hylla sin egna huvudstad. Tiotusentals människor som inte har något samband med varandra förutom att de alla är judar men som tillsammans sjunger, dansar, skrattar, gråter och glädjs åt att Jerusalem återigen är vårt. Och i mitten, Deshe 08. 52 personer. Som vanligt dock, hörs Deshe högst. Vi hördes ända från Kikar Tzion till Kotel. Och som vi sjöng och dansade. Jag har aldrig sett dessa ungar så glada. När vi väll kom fram till Kotel, som är alla människors mål för kvällen, släppte allt. Det fanns inget som kunde hålla oss tillbaka. Trötthet - släng dig i väggen. Smärta i ben och fötter ? ni har inte en chans mot oss. Inte ens nageltrång kunde stoppa oss!
Hade vi kunnat hade vi dansat och sjungit natten lång, men även de bästa av dagar måste ta slut någon gång och efter så mycket sång och dans att vi knappt kunde stå upp gick vi tillbaka till bussen, sjungandes, aldrig slutade vi sjunga, och åkte tillbaka till hotellet. Vilken kväll.

Nu sitter jag här på hotellet, klockan är halv 1, jag ska upp om 7 timmar och ta med deltagarna på nya äventyr. Men jag kan inte låta bli att tänka på kommentarer som ?Det här var det bästa jag gjort i hela mitt liv? eller ?Tack för att vi fick va med och uppleva det här, vi kommer aldrig glömma det? och inse att det är kvällar som denna som får en att förstå varför man väljer att jobba som ledare på Deshe!

God natt alla läsare!

Zucram



P.S. Jag vill be om ursäkt för alla stavfel eller meningsbyggnadsfel som jag gjort. Jag vet att en del av er läsare (burre!) är väldigt noga med sådant så jag passar på att ursäkta mig och skylla på att det är så sent.