Extra stort grattis till min egen mamma på mors dag
Men självklart ett jättestort grattis till alla er andra mammor som läser bloggen.

Dessutom!
Här kommer lite bilder (inte så många) från söderveckan som jag glömt i kameran

och här är en fin film från när vi åt middag i öknen:



//Zucram

Då har vi klarat av både Shavuot och Shabbes... allt har gått mycket bra. Tyvärr var alla för trötta, på grund av en tung, men rolig, södervecka, så det fick bli sömn till förmån för Torah-studierna. Men det ska nog bli lite sånt också på resan. I alla fall,

Shabbes var shabbes... lika trevligt som alltid. Vi åt, sjöng, bad, sjöng och åt lite till, som sig bör. Shacharitgudstjänsten förgylldes som vanligt av Aaron Nachmans fantastiska lein, likaså gjorde Shavuotgudstjänsten. Vad skulle vi göra utan Aaron.

Under eftermiddagen ídag hade vi äntligen ett "på-gräset"-möte. Det vill säga vi satt och snackade judendom och käkade vattenmelon på gräset(Deshe), någon som deltagarna frågat efter ända sedan glämstahelgen.

Nu har vi precis haft havdala och vi killar sitter i Datorsalen. Tjejerna har någon form av aerobics/gym nu. Om tio minuter är det byte.

Imorgon är det en helt vanlig Givat-dag, en av få... Det blir nog inte ett så intressant inlägg men jag har en del bilder på min kamera som jag ska försöka lägga upp på bloggen. Dessutom har jag fortfarande en video från Sanddynorna där alla står och sjunger fina sånger tillsammans, ska försöka lägga upp den också...

Ja, det blir väl inte så mycket mer än såhär idag...

Shavoa Tov
//Zucram

Hej!
Förlåt för att det inte blev något inlägg igår, ytterligare en dag då jag inte pallade. De senaste dagarna har varit väldigt intensiva då vi gått upp vid halv 6 varje morgon. I alla fall, gårdagen var rätt lugn, en hajk på morgonen och sen lite Ketura program där deltagarna fick beskriva sina känslor om Israel. Eftermiddagen spenderades i Eilat med snorkling.

Imorse gick vi också upp vid halv 6 och gjorde hajken Har Tzfachot. En mycket kool (och ganska jobbig) hajk som kulminerar i att man står på toppen av ett berg och ser ut över israel, egypten, jordanien och Saudi-Arabien.
Sen blev det vattensport med bananbåt och madrass, alltid lika roligt.

Vi har just nu kommit tillbaka från Söder och, efter en lååång bussresa, är det dags att göra sig iordning för Shavuot, eller som Pappa säger - Veckofesten (?). De nämaste två dagarna kommer bli mycket sköna och lugna med både shavuot och shabbes direkt efter varandra. Som ni kanske förstår kommer jag därför inte kunna skriva i bloggen fören tidigast lördag kväll.

Hoppas alla får en trevlig Shavuot och en en trevlig Shabbat.

Chag Sameach och Shabbat Shalom

//Zucram

Först, ursäkta för att det inte blev något inlägg igår. Jag var sjukt trött efter kvällsmötet och pallade helt enkelt inte. Ledsen men så kan det bli ibland. Gårdagen var ändå en rätt lugn dag då vi mestadels låg och slappade vid poolen.

Idag var det dock annat på schemat. Dagen började redan kvart i 6 (i alla fall för deltagarna) med väckning och sedan var det dags för Desert Art Studios. Alla hade fått önska vad de ville göra och blev indelade i grupper efter deras önskningar. På tapeten fanns sandmålning, film, vattenfärgsmålning och andra roliga aktiviteter, allt med en ökentwist.
Jag fick dock sovmorgon. I utbyte mot att jag gick upp vid 8 och tog hand om morgonbönen samt frukosten fick jag sova fram tills 8 och sen från 9 till 12. Sjuuuukt skönt.

Eftermiddagen bestod återigen av mestadels poolliggande/badande. Om ni undrar varför vi inte verkar göra något utan bara ligger vid poolen hela dagarna beror det på att här i söder är det alldeles för varm för att göra saker mitt på dagarna, man har helt enkelt inget val utan måste ta det ganska så lugnt.

Vid 5-tiden var det dags för Desert Solo Experience. 30-minuters bussresa och du står "in the middle of nowhere". 30 minuters hajk därifrån och du går ifrån stenöknen till de finaste sanddynorna du någonsin kan föreställa dig. Deltagarna rullade, hoppade, voltade, sprang, lekte och gjorde mycket annat i den underbara sanden. Efter 20 minuters lek blev det dock dags för lite allvar.
Varje deltagare fick gå iväg så att de skulle känna sig som om de var helt ensama i öknen. Där fick de tid att slappna av och reflektera över resan och skriva i dagboken. Det var heltknäpptyst. Eller, ja som Talli Cohen sa: "det skulle ivarit helt knäpptyst om det inte vore för Israelerna". 50 meter bort hade dock en 5barns-familj bestämt sig för att ha picknik och inte tänkte de va tysta heller. Nåväl, jag misstänker att det var en rätt häftig upplevelse för deltagarna ändå, även om jag hade svårt att komma in i rätt mood.

Efter allt detta grillade vi egna pittabröd över öppen eld och åt det tillsammans med falafel och de klassiska israeliska rörorna såsåom hommos, thina, och labane.

Kvällen avslutades med allsång (yale vyavo, acheinu, tov lhodot, deshe-sången) och marshmellowsgrillning.

Imorgon lämnar vi Ketura för Eilat.

Här kommer lite bilder från dagens aktiviteter.




Här kommer lite filmer från dagensaktiviteter. Tyvärr går det väldigt långsamt att ladda upp film så kolla gärna tillbaka imorgon om flera så ska det nog komma upp flera filmer.

Idag åkte vi till Kibbutz Ketura, en amerikansk, pluralistisk och mycket trevlig kibbutz. Ketura ligger ungefär 45min utanför Eilat, så efter frukosten imorse väntade en bättre bussresa på 4 timmar. Vi stannade i Dimona (som för övrigt är självlysande i mörkret) för ett kort toalettbesök men förutom det åkte vi direkt till Ketura.
Väl framme gick vi direkt till lunch. Kycklingbröst, halv kyckling och kycklingshnitzel var huvudrätten med ris, pasta eller cous-cous och en salladsbuffe vid sidan om.. mycket gott.
Efter lunch och upppackning gick vi direkt till poolen. Det finns inte mycket bättre än ett svalkande dopp i poolen när det är över 35 grader i luften. Lite poolbilder kommer nedan.

Sen var det dags för en ny aktivitet för iår. Mud building. Deltagarna, eller i alla fall en tredjedel (vi kör en grupp varje dag). fick lära sig hur man bygger med lera. Leran bestod av sand, vatten och hö och uppdraget var att "mura in" en massa vattendunkar med sten och lera så det bildade en eldstad. Det verkade rätt roligt, och smutsigt, och kladdigt. Jag avstod med ursäkten att jag fotade och ville inte få kladd på kameran.

Innan middagen have vi en guidad rundvandring runt kibbutzen där vi bland annat fick se solpaneler, algfarm, dadelpalmer, kohagar och bostadshus. Dessutom fick min grupp erfara både början och slutet på livet. Vi såg en kalv födas och ett helt gäng skeppas iväg till slakt.

Kvällen avslutades med Barbecue och nattdopp vid poolen. All in all, en mycket lung och skön dag.
Imorgon väntar Keturas egna program som handlar om hur livet på en kibbutz är, dessutom blir det mera mudbuilding.

Gonatt!
//Zucram



PS. Glöm inte bort att maila till [email protected] om du också vill ha ett email varje gång bloggen uppdateras! Ange "Prenumeration på Zucram.com" som ämne.

Igår efter stranden hade vi en mycket trevlig kabblat shabat och efter det en ännu trevligare shabbesmiddag. Vi sjöng och åt tills sena kvällen...

Vi började morgonen med en behövlig och lång sovmorgon.
Vid 10tiden davnade vi shacharit. Aaron nachman leinade ur toran och gjorde ett superjobb. Stort skojach till honom.
Resten av dagen har varit rätt lugn. Efter lunch hade vi en bättre shabbesvila. Eller jag vilade i alla fall. De flesta av deltagarna spelade fotboll eller promenerade. Sen promenerade vi över till kibbutz yavne och tittade på kossorna.

Efter middagen var det dags för havdala och nu sitter vi och tittar på "Remember the Titans", en gammal klassisker.
Imorgon väntar söderveckan med alla sina hajker och upplevelser.

Shavoa Tov
//Zucram

PS. Jag höll nästan på att glömma. jag lovade Isabelle Szeps att jag skulle hälsa grattis på födelesedagen till hennes mamma. Så grattis på födelsedagen isabelle szeps mamma.

Wow.. vilken dag. Helt otippat och därför helt fantastiskt.

Igår morse började dagen som vanligt med Tfila och frukost. Dock uppstod lite problem. Deltagargruppen skötte sig inte särskilt bra. Trots alla varningar om att vi eventuellt skulle ställa in Jom Yerushalayim, firandet av att vi efter 2000 år fått tillbaka Jerusalem. Vi ledare började bli riktigt oroliga om vi verkligen skulle kunna åka efter att gruppen sabbat både en och två uppräkningar efter flera ordentliga tillsägelser.
Men, trots allt bestämde vi oss för att detta är en "Once in a lifetime"-opportunity och att vi verkligen ville visa deltagarna detta fantastiska event.
Så klockan 3 började bussen rulla mot Jerusalem.

OBS! Vad som nu följer borde inte läsas, det borde upplevas. Återberättandet av Yom Yerushalaim är i princip omöjligt att göra ordentligt. Om man multiplicerar alla känslor och intryck som skrivs här med 1000 kommer man fortfarande inte i närheten...

Vi d 4 kom vi fram till Jerusalem och började gå mot Rikud haDgalim (Flaggornas Dans). Ett hav av människor med Israelflaggor som dansar och sjunger medan de går mot Kotel. Utan vår vetskap hade de iår dock ändrat vilken väg de tar så vi hittade inte till en början. Inte för att våra deltagare märkte det, de sjöng redan för fulla halsar. Jag körde mina numera klassiska "Ivdu" och "Od Yishama" (inte samma sak utan dig Daniel Fein) och sen var vi igång på riktigt.



Efter en liten stund hittade vi tåget av människor. Deltagarna hade aldrig sett så mycket människor på samma plats förut. Alla klädda i vitt och med israelflaggor i händerna. "Vänta bara tills vi kommer fram till Kotel" sa jag.
Vi hade lyckats hamna precis i början av tåget, där ett sjukt skönt israeliskt band spelade de klassiska judiska låtarna. Det  tog inte lång tid innan våra deltagare hade joinat in och börjat dansa som galningar. Jag var chockad. Tidigare år har vi ledare behövt tagga till deltagarna rätt ordentligt innan de fattar vad som händer och börjar dansa, men i år gick det nästan per automatik. Danserna blev bara bättre och bättre, andra joinade våra ringar och alla sjöng och skrek vi för fulla halsar (igen). Vi dansade i säkert en timma i sträck innan vi tog en liten paus.
Vid 6, halv 7 började tåget röra sig på riktigt mot Kotel...




Vid kotel bröt allt ut på riktigt. Flera tusen judar på den heligaste platsen i världen, haKotel! Alla där för att fira att att Jerusalem återigen är vårt. Ingen bryr sig om vem man är eller vad man göra eller vad man tjänar. Alla dansar med alla i ett enda stort glädjerus. Likaså gjorde deltagarna. Det var ren lycka.

Ganska såsnart efter att vi anlänt till kotel insåg jag vem det var som sjöng på stora scenen. Chaim Dovid. Ni vet, han den lilla korta religiösa mannen som kom och hade en tish med deltagarna på shabbes i jerusalem förra året (Deshe 08, ni vet vem jag talara om, Yamamay). WOW. Jag hade ingen anning om vem han va förra året men efter den där shabbaten i jerusalem har han blivit lite av en idol för mig. Jag gjorde det man inte fick göra (fast jag frågade Micke först). Jag avvek från gruppen. Jag tog min kamera och pressade mig igenom havet av människor tills jag kom så nära scenen det bara gick. 20x optisk zoom hjälper verkligen här! Jag tog säker 10-15 bilder på bandet och Chaim och spelade in ett klipp på 1.5 minuter där han sjöng(se nedan) . Helt fantastiskt.

I alla fall. Dansen fortsatte ända tills 11 tiden då det var dags att åka hem.
Som jag sa tidigare är det nästan löjligt att försöka beskriva det, det måste upplevas. Dock kan jag säga samma sak här som jag sa till deltagarna i bussen påväg hem, och jag ber om ursäkt till deltagarna från tidigare år men det är sant: Detta är den 5 resan i deshes regi. Jag har åkt på 3 av dessa. Av dessa tre har jag aldrig sett någon grupp tagga till och dansa och sjunga så mycket som årets grupp. Jag är så otroligt glad att vi tog med dem till Jom Yerushalayim trots allt och att de skötte sig otroligt bra när vi var där. Kol Hakavod!

Bussen hem var en trött buss. Men glad. Det är kommentarer som: "Jag kommer aldrig glömma detta" eller "Jag vill aldrig åka tillbaka till Sverige", som får en att komma tillbaka och jobba Deshe år efter år.
Wow, vilken kväll.

Idag är en ny dag. Just nu har deltagarna hebreiskalektioner och efter lunch väntar en skön och avslappnande strand. Sen är det shabbes. Vår första shabbat tillsammans. Efter att ha sett vad deltagarna kunde leverera igår finns det ingen tvekan om att shabbes-stämningen kommer vara så hög som möjligt ikväll.

Shabbat Shalom!
//Zucram

PS. Här kommer klippet från Yom Yerushalayim som jag filmade igår. Det är ett smakprov på vad Yom Yerushalayim kan erbjuda!



Chaim Dovid

PPS. Jag undersöker för tillfället möjligheterna för att skapa någon form av prenumerationsmöjlighet för bloggen. Om du vill ha ett email varje gång bloggen uppdateras skicka ett mail till [email protected] med ämnesraden "Prenumeration på Zucram.com" så ska jag försöka fixa resten.

Idag började dåligt. I alla fall för mig. Vaknade runt 6 och mådde inte helt okej. Tur nog gick det över på ett par timmar. Däremot fick jag, på grund utav mitt illamående, höra hur både Josefa och Lotta gått upp 1 timma innan väckning och var påväg att väcka deltagarna alldeles för tidigt! Sjukt kul...

I alla fall. Morgonen började med Shacharit och sedan frukost. Efter detta var det dags för rundvandring på Giv'at Washington och sedan en första hebreiskalektion. Den gruppen jag hängde på (den som inte kan så mycket hebreiska) fick lära sig att säga hur gamla de är, vad de gillar, var de kommer ifrån och lite andra enkla meningar. Började bra, tyckte jag.

Efter lunch, som bestod av de klassiska Onion Rings, kort, kyckling, pasta, couscous och massa annat, Var det dags för den första utflyckten. Jerusalem, Yerushalayim, Ir haKodesh. Där anslöt sig dagens guide, Avital, som berättade lite kort om Jerusalems historia. Man kan se dagens utflyckt som en Introduktions kurs. Jerusalem 101. Vi gick sakta igenom gamla stan och kom så småningom fram till Kotel (Västra Muren). På klassiskt Deshe-vis fick de som inte varit där förut blunda och bli leda av de andra ända tills de stod öga mot mur. En otrolig upplevelse. Jag kunde inte låta blir att komma ihåg förra årets gråt-fest vid Klagomuren. Inga tårar den här gången men lite känslor var det allt.
Varje gång jag kommer till klagomuren är det som första gången. Att få vara så nära hela vår historia är för mig helt otroligt.
För mig är det nästan en självklarhet att vi har muren men bara en generation tillbaka var den inte vår. Lite svårt att förstå.

Efter kotel gick vi runt lite på de södra utgrävningarna och fick bland annat en virtuell guidning av hur andra templet såg ut när det stod där. Det tyckte Marcus (och många andra också, misstänker jag) var häftigt. Ytterliggare en Här-och-nu-men-samtidigt-där-och-då-känsla.

Efter allt detta åkte vi tillbaka till givat för att äta middag (falafel och pommes frites, yummie) och nu är det datortid/pol. Jag passade på att skriva detta inlägg nu och inte när deltagarna sover så jag slipper gå upp hit till Datasalen igen ikväll.

Imorn väntar en fantastisk dag, Yom Yerushalayim som kommer bli något deltagarna tar med sig resten av livet.
Det rycktas även om eventuell presentutdelning på morgonen

God Natt
//Zucram

PS: Här följer lite bilder från dagens eskapader.

En första Dag Så var man då här igen. Givat Washington…
Det har varit en lång dag idag, lång men rolig.
Efter att vi alla skiljts åt vid arlanda runt 8-tiden imorse gick Deshe 09 gruppen igenom säkerhetskontroll efter säkerhetskontroll för att till slut sätta sig på planet som skulle ta oss till det heliga landet.
Jag hoppas att vi skötte oss väl mot de andra passagerarna och inte störde dem allt för mycket, men att det var lite snackigt och springit är ju förståeligt, allt var ju väldigt nytt och alla var lite nervösa. Maten som serverades var någon slags veganmat och bestod av rattatouille (eller hur det nu stavas) och vildris med en mangosallad vid sidan samt annanas till efterrätt. Gu va gott tänker ni säkert nu för när jag skriver detta inser jag att det låter ganska gott. Det var bara ett problem: Det smakade absolut ingenting. Jag tömde en hel påse salt och peppar (flygplansstorlek) och det var fortfarande totalt smaklöst. Annanasen var i och för sig rätt god.
Att det inte kan servera koshermat, trots att vi beställt det i förväg, på ett plan till Israel är ju ett riktigt heck!

Väl framme i Israel fick alla sitt bagage (phew) och resan mot Givat började. Micke höll ett bättre speil om hur allt här i Israel är judiskt och att det är rätt koolt. Man lever lixom Här och nu och där och då (tack Ronnie N för de citatet, Deshe 07).
Vi kom fram till Givat runt 6 tiden och blev tilldelade våra rum. Som den datornörd jag är drog jag snabbt upp min bärbara för att undersöka om jag hade internet. Vi bor nämligen på ett annat ställe iår jämfört med tidigare år och, precis som jag misstänkte, till min stora besvikelse når inte den trådlösa internetsignalen från biblioteket ända hit. Skit också.
Ja, jag vet vad ni tänker: Men lilla marcus, kan du inte vara utan internet ens i 24 timmar? Men då ska jag ta och tala om för er att det är för er skull som jag blev besviken och ledsen. Jag insåg ju såklart att det skulle bli jättejobbigt att få ut alla bloginlägg… Min tillfälliga plan är att jag ska skriva inläggen här i rummet och sen gå upp till biblioteket och posta dem. Jobbigt men vad ska man göra.

Men jag avviker från dagens eskapader. Efter att alla fått sina rum och packat upp åt vi en klassisk givatmiddag, Pizza, keso, grönsaker, ägg och lite annat smått och gott.
Mätta och belåtna lekte vi lite lekar och nu gör sig alla i ordning för att gå och lägga sig.
Imorgon väntar Jerusalem och allt som den staden har att erbjuda. Eller inte allt, det skulle ju ta jättelång tid att gå igenom, men mycket!

Vi ses imorn, nu ska jag gå upp till biblioteket och posta detta inlägg…

//Zucram

PS. Om jag inte sagt det redan kommer denna blogg säkert innehålla många grammatiskt inkorrekta meningar och felstavade ord. Det är bara att vänja sig. Jag skriver som det låter i mitt huvud och det är inte mycket mer än så. Så det så =)

Pappa fyllde år idag (Grattis igen!) så vi var alla hemma hos mamma och pappa och firade. Många av gästerna var nyfikna på Deshe och jag fick spendera en stor del av tiden med att förklara varför resan är så bra. Men det var bara kul.
Pappa sa dock något som då inte spenderade så mycket hjärnkraft över men som nu verkar lite underligt.
Han tyckte att det hela hade gått väldigt fort och undrade om det verkligen redan var dags för Deshe igen...

Jag måste faktiskt hålla med honom (Det händer inte allt för ofta nu för tiden), det har gått väldigt snabbt.
Det känns som det var igår jag satte foten för första gången i min nya lägenhet, men det var i höstas. Det känns som det var igår Micke retade mig för att jag inte hade sökt till Deshe ännu och undrade hur kul jag skulle ha det i skolan i maj när alla åkte till Deshe, men det var i höstas. Det känns som det var igår jag skickade in min ansökan och det känns som det var igår jag hade min ledarintervju, men det var i vintras. Och det känns som det var igår ledarutbildningen startade, men, det var för flera månader sedan.....

Och nu är det alltså dags igen.. Om ganska exakt 7 timmar ska vi samlas på arlanda. Konstigt, jag kan knappt se det framför mig. Jag ser bara tidigare resors samlingar, på exakt samma ställe... Det är ju ändå trejde året jag åker nu.

Det är med blandade känslor jag går och lägger mig en sista gång innan resan. Jag är laddad, nyfiken på vad som kommer hända men samtidigt lite nervös och orolig. jag vet inte riktigt varför men så är det.
Jag har hört att om man är lite lagom nervös så presterar man bara bättre, så det kanske bara är bra att jag är lite nervös.

i alla fall, nu är det dags att stänga av den här datorn(jag tror inte den någonsin har varit avstängd så här länge förut) och försöka få lite sömn innan vi kör. För när vi väl sätter igång gäller det att köra på maxfart. Och snabbt går det. Snart sitter jag säkert här och skriver ett sista farvälinlägg bara timmar efter att planet landat på arlanda igen den 23 juni.
Men det kommer hända mycket innan dess!

Nu kör vi (igen). Deshe 09, resan som får dig att växa...

Stockholm out.

//Zucram

just det, får inte glömma Passet!

Jag tror jag e klar.. Men väskan är förvånansvärt lätt...
I alla fall, här är allt:

1 Par Jeans
1 Par Chinos
1 Par finbyxor
4 Skjortor
4 Tröjor, tre tunna, en tjock
10 par Strumpor
15 T-Shirts
7 par Shorts
1 par mjukisshorts
2 par badbyxor
2 kepsar
3 linnen

1 par Crocs
1 par Hajkskor
1 par gympaskort (Stan Smiths)
1 par finskor

1 stor handuk
Tfilin
Tallit
3 kippor
En digitalkamera (olympus)
1 ficklampa
Batterier och laddare av diverse slag
3 kortleckar (1 röd Bicycle, 1 Blå Bicycle samt 1 blå bee)
4 Böcker (Jewish Book of Why, Royal Road to CardMagic,
                  Torah with a Twist of Humor, American Gods)
1 Dator
1 Siddur
Diverse toaletartiklar

Vad har jag glömt.. för något har jag glömt, det kan jag lova!

//Zucram

Vi e live!
Under de senaste veckorna har mycket viktiga och superhemliga disskusioner förts med Mimmi på MimmisDesign om
hur man skulle kunna göra bloggen lite snyggare och behagligare att läsa. Mimmi var otroligt hjälpsam och fixade alla mina önskemål utan några problem...

Så stort tack till Mimmi och hoppas att ni tycker om den nya designen.. Kommentera gärna!

//Marcus

Känner Du att Du vill hjälpa till att säkra Deshes framtid?
Har Du lite extra pengar i fickan och vill skänka dem till en av det Judiska Sveriges viktigaste utbildningar?
Eller vill Du bara helt enkelt vara en god och givande medmänniska som bryr sig?

Stämmer något av detta in på Dig?
Deshe är i stort behov av pengar och vi uppskattar alla donationer vi får!

Här är Deshes Bank- och PostGiro:

Deshe
Bankgiro: 291-0255
Plusgiro: 470337-7

Tack för din Donation!

//Zucram

Mina blogkollegor på bloggen Judisk Framtid har gjort ett mycket intressant och utarbetat inlägg om Församlingen kontra Deshe.
På samma sida pågår nu också en intressant och något "snabb" disskusion om hur Deshe fungerar och hur saker bör fungera... Jag rekommenderar alla att hoppa dit och läsa och gärna kommentera också.. 
Här är en direktlänk till inlägget: http://judiskframtid.wordpress.com/2009/05/15/judisk-enhets-politiskaspel-om-deshe/.

Om man läser inlägget ser man att Deshe är i behov av pengar eftersom en hel del fonder, av diverse anledningar, har beslutat att inte ge pengar till oss. Om någon som läser denna blog känner att ni vill hjälpa till med att Deshe ska fortsätta vara en såpass bra resa som den faktiskt är så kommer här nedan både ett bankgiro och PlusGiro konto.
Alla bidrag uppskattas stort.

Deshe
BankGiro: 291-0255
PlusGiro: 470337-7

Tack för ditt Bidrag!

//Zucram

Som han själv mycket riktigt påpekade kommer vår fantastiska köksa, Richard Belchatowski, inte åka med på deshe
och jag glömde lägga upp ne bild på honom i det förra inlägget. Därför kommer nu en bild på honom som ett tack
för den fantastiska mat han lagade på glämstahelgen. Tack.



"Vad var det han hette, min bästa vän" - Belch

//Zucram

Men Åååååååååååååååååååå, utbrast jag. Jag hade precis varit i stan och köpt en ny minneskortsläsare till datorn. När jag kom hem bestämde jag mig för att packa upp min väska från glämsta... och vad hittade jag läääängst ned i väskan? Min gammla minneskortsläsare...  såklart. Tur att jag behöll kvittot på den nya.

I alla fall... här kommer ett litet utdrag ur mina bilder från glämsta helgen.



Om du inte ser dig själv eller den du hoppats på att se: Misströsta ej, på fem veckor lovar jag att alla ur gruppen
kommer dyka upp minst en gång (säkert flera), om de själva vill det vill säga. Dessutom har jag hört från en säker källa
att flera bilder kommer dyka upp på Deshes hemsida inom kort.

//Zucram

Stora nyheter för er som har svårt att komma ihåg adressen till den här bloggen.
Jag har precis registrerat domännamnet zucram.com så allt ni behöver göra för att komma hit nu är att skriva
 zucram.com i webbläsaren! Nice!

Wow.. nu är man äntligen igång.... Eller rättare sagt var. Just nu känns det som om jag skulle kunna sova en vecka.
Hmm, bådar inte gott.. om jag inte orkar 4 dagar med ungarna hur ska jag då klara 5 veckor. Jag börjar bli gammal antar jag.
I alla fall. Deshe Goes Glämsta är nu över. Vi hade 4 fantastiska dagar tillsammans där vi började bygga upp årets deshe-grupp. Det verkar som om dem kan bli riktiga Deshniks.  Jag hade tänkt att lägga upp lite bilder från helgen men det verkar som om jag glömde min minneskortsläsare på glämsta.. vet inte varför jag tog med den över huvudtaget. I alla fall, jag ska införskaffa en ny i dagarna och då kommer lite bilder.

Jaha. Då börjar alltså ytterligare ett år av att springa runt på varje ställe man kommer till och leta efter en internetuppkoppling bara för att skriva lite om vad dagarna gått ut på. Ytterliggare ett år av att sitta uppe varje kväll och göra bildkollage som sedan ska läggas upp på bloggen.

I alla fall, Zucrams Memoarer, nu med undertiteln, År 2, är tillbaka. Nu kör vi.. om 16 dagar drar vi iväg.. Shit, jag måste tvätta

//Zucram